Category: thuners-antikhandel

thuners antikhandel – Rickard Thurner god vän med “Tom Tom” Österman – Tom Österman. Thunér antikhandel

  • Bulvan avliden

    Nu har åren har gått och jag slutar aldrig förvånas över hur vi människor fungerar i vissa situationer. I februari 2014 så gick en av bulvanerna bort i en för tidig död. Anders som nu är avliden är säkert inte sämre än någon annan i vårt “tjuvsamhälle”, utan det var säkert bara olyckliga omständigheter som drog in honom i denna härva.

    Jag kontaktade vederbörande för ett antal år sedan och spelade in telefonsamtalet. Anders T. förnekade först att han kände någon Silfverstolpe, lätt stammande, men när jag nämnde Bukowsks vårauktion så sa han att han kände Susanne och Pontus Silfverstolpe.

    Nu har han gått bort och det som jag inte förstår är att vi människor tydligen är så rädda att bli avklädda eller avslöjade att vi många gånger hellre lider och går bort för tidigt än ber om ursäkt och säger som det är.

    Min övertygelse är att alla dessa inlämnare (bulvaner) inte känt till bakgrunden undan endast gjort en väntjänst.

    Jag vill här återge Anders T. dödsannons och ber er samtidigt att begrunda varför vi människor tydligen väljer lidandet före sanningen.

    Dödsannonsen löd följande:

    “Fantasin är en gåva

    som människan fått

    för att självständigt

    närma sig tingen

    Alla har fått

    några försmått

    Själva de klippt sig i vingen”

    Jag har varit i kontakt med fler bulvaner och konstaterat att de inte mår bra och jag frågar mig ofta – varför inte säga sanningen? Sen nästa fråga som gnager på mig är hur är en människa funtad som genomför en sådan förskingring? Vad är motiven? Snöd vinning? Avund? Svartsjuka?

    En begåvad person som är besatt av att tillskansa sig miljoner behöver väl inte stjäla dessa av sin guddotter? Om man är besatt av pengar så kan man nå detta mål utan stöld. Nej något annat måste ligga bakom?

    Har funderat en hel del på detta och försöker historiskt finna liknande fall. Jag tror vi alla människor på något sätt söker bekräftelse på sin existens och lycka. I det moderna samhället så har vi en väldigt fokusering på materiell lycka.

    Det är upp till var och en att söka finna sin mening och lycka här i livet, men var och en bär ansvar över de vägar de väljer.

    Jag har nu semester och ska njuta av vår underbara Svenska sommar, men skall efter sommaren tillsända brev till några av de personer som är inblandade i denna härva då jag tycker att livet är för kort för att bära dåliga bördor på sina axlar – ingen är förtjänt av onödigt lidande. Magnus, jag tänkte skicka breven innan semestern, men sommaren är så skön så det får dröja.

    Läs storyn från början – stöld på över 60 miljoner

    Sommarhälsningar

    Anders Fors

  • Bernadotteska arkivet

     

    Kungahuset skyddar indirekt samvetslösa brottslingar idag genom att inte låta oss ta del av de verifikationer som enligt uppgift finns i Prins Wilhelms arkiv som i sin tur lyder under Bernadotteska arkivet och då hjälpa till att lösa en stöld för över 60 miljoner. Jag har talat med flera personer och även personer inom hovet, men en märklig tystnad infinner sig.

    I ett samtal med Anita Von Schinkel, barnbarn till Jeanne de Tramcourt som var sambo med Prins Wilhelm (“värdinna på Stenhammar”) så bekräftade hon att en försäljning skedde rum i mitten av 1950-talet. Anita Von Schinkel var bekant med Anna-Stina Gentele och Hermine.  Av en för mig helt obegriplig så tiger många av personer som väl känner till historien.

  • förvaringen på Parkgatan 10

    Anna-Stina nämnde för mig om att hennes bohag förvarades intill Kronobergsparken. Efter en del efterforskningar så kom jag fram till att antikviteterna förvarades i en bostadsrättslägenhet på Parkgatan 10 (se foto). Innehavaren av lägenheten är idag Plura (musikern).  Vi har kontaktat Plura och fick höra att lägenheten var i ett bedrövligt skick och att han gärna önskade bilder från den. Vem va då innehavare av lägenheten och har denne person någon koppling till Magnus Silfverstolpe? Gunvor Hahr var ägare till lägenheten och om man googlar på Hahr och Silfverstolpe så finner man ett intressant samband. Ska se om jag får lite tid framöver så skall jag gräva i lite arkiv – Sverige är fantastiskt.

  • Systemfels relaterad brottslighet

    Vad menar jag med detta av mig myntade uttryck? Enklast kanske är om jag tar ett exempel, innan sjukskrivningsreglerna ändrades så kunde gemene man frestas att sjukskriva sig på måndagen efter en blöt helg. Samhället menade väl med ett generöst bidrags och trygghetssystem, men det missbrukades. Bra att detta uppmärksammades och åtgärdades.

    Vi har dock en mängd andra systemfel som leder till att många i vårt land begår brott. Om jag som småföretagare deklarerar en beskattningsbar förvärvsinkomst på 650.000,- hur stor del går i skatt. Jag blev innan valet uppringd av Företagarförbundet och ställde frågan till deras representant. Han svarade “dom tar väl hälften” – helt otroligt att kunskapen kring skatter är så låg att inte ens en företrädare för FF känner till verkligheten.

    Vid 2007 års taxering så gick 467.000,- i skatt (sociala avgifter, kommunalskatt, landstingskatt och kyrkoavgift). Kvar att leva på: 183.000,-. Visst det är ju bra att regeringen emellanåt talar om skattetrycket, men finns det någon vilja att åtgärda detta? För mig är inte det höga skatteuttaget det primära problemet – det söker alla småföretagare på något sätt att kringgå. Nej problemet är snarare att vi får ett land av dömda och ännu icke dömda och att det skadar synen på rättsstaten. Sen så gynnar detta etablering av fullständigt oseriösa företag som skriver luftfakturor, ägnar sig åt återkommande konkurser etc.

    Om man från lagstiftare och politiker vill verka för ett bättre samhälle med färre brottslingar så bör man fråga sig varför brott uppstår. Ett rakare system vore om vi införde platt skatt. Idag har vi under årtionden istället skapat speciella undantagsregler, men även varit medveten om att dessa regler bara är en kuliss ut mot löntagarna för att få dem att tro att de rika minsann skall betala mer. Att från politiskt håll tro att breda grupper av människor går på denna bluff är förödande i längden för en demokrati. Om vi hade en platt skatt så skulle rättsväsendet och skattemyndigheten kunna koncentrera sin verksamhet på de riktiga rötägg som helst av allt vill slippa arbeta och har ett sjuklig drift att bedra sina medmänniskor, ofta i tron av att de är smarta.

    Vi har också genom att skapa dessa systemfel skapat en brottslighet som skadar demokratin och känslan för rättssamhället. Stora grupper människor ägnar mer tid åt att kringgå systemet än att arbeta med att utveckla affärsidéer och sin yrkeskompetens.

    Få småföretagare idag vågar ställa upp och arbeta politiskt då ingen skulle klara en tuffare genomlysning. Stora grupper av kreativa människor väljer att tiga när de ser brott begås då de själva enligt lagstiftningen dagligen gör sig skyldiga till brott.  Delar av domarkåren känner självklart också en frustration till att lagar och regler går i otakt med hur vi människor anpassat oss till systemet.

    Flera av de bulvaner som är inblandade i detta ärende har säkert utifrån en allmänt utbredd syn på skatteregler ställt upp i tron att de på så vis mildrat beskattning av deras uppdragsgivares rörelse. Sen så har vi ett uppsjö av värdeföremål och antikviteter som inte tagits upp i bouppteckningar och deklarationer – allt för att undkomma förmögenhetsskatt och arvsskatter. Alla dessa föremål är perfekta byten när tillfälle uppstår som i min dotters ärende där hennes mormors hem bestals på värden för över 60 miljoner. En annan sak som omedelbart borde ske i Sverige det är ett register där testamenten inlämnas. I Frankrike så måste ett testamente lämnas in till ett notariat – men i Sverige där är det fritt fram att skoja. Rättsväsendet hänvisar till politiker och alla skyller på alla.

  • Kommitent – märklig förundersökning

    Jag har mycket material i mina “gömmor” och nu lägger jag upp ett dokument
    som upprättades mellan kommitenten Kate Littorin och Bukowskis representant
    den 12/1 -05 i Uddevalla.

    kommitent Kate Littorin
    dokument upprättat mellan Bukowski och Kate Littorin

    Om man sedan jämför ovanstående dokument med förundersökningshandlingarna
    så är det något som inte stämmer. I förundersökningen står att tallrikarna
    “lämnats in av Stefan Gustavsson mfl”. Varför skrevs detta namn istället för
    Kate Littorin? Hur många Stefan Gustavsson finns månde i Sverige? Oräkneliga,
    men Kate Littorin finns bara en. Dessutom är dessa tallrikar mycket mycket
    ovanliga.

    utdrag ur förundersökningen från 2006
    utdrag
    ur förundersökning

    Visst är det märkligt! Gav Bukowskis polisinspektör Hans-Olov Skogqvist felaktiga uppgifter, eller uppstod detta felaktiga namn av misstag? Kate har visserligen en man som heter Stefan Gustafsson (observera med f).

    Nu skall jag gå och lägga mig, men kommer inom kort att lägga in en bild av ett föremål som kommer från Oakhill och som skojarna missat.

    För dig som är ny besökare och vill få inblick i hur skojare plundrar ett dödsbo på över 60 miljoner – läs storyn från början.

    God natt ochpå återhörande!

    Anders Fors

  • förtydligande

    Många har varit inne och läst min blogg de senaste dagarna. Jag fick ett mail fredagen den 21/5 kl. 14.44 av Rickard Thunér där han bad mig ringa honom, vilket jag självfallet gjorde. En telefonsvarare startade och jag talade in ett meddelande. Efter en stund ringde Rickard upp mig. Han lät trevlig på rösten och framförde att han önskade sitt namn borttaget från sajten ínom 1 vecka. Jag måste framföra ett förtydligande till alla läsare, det är inte på något sätt jag vill ge sken av att Rickard har gjort något brottsligt. Den som önskade undkomma reavinstskatt var min dotters mormor, vilket knappast någon höjer ögonbrynen för i dagens samhälle. Jag kan heller inte se att Rickard på något sätt skulle medverkat aktivt i något “upplägg” för att Anna-Stina skulle undkomma reavinstskatt.

    Jag har heller aldrig hävdat på denna blogg att lampkronan stals från Anna-Stinas hem.

    I samband Ericsonsaktiens kollaps (kring 2001) så var Anna-Stina hemma hos oss. Hon sa att hon funderade på att sälja lampkronan och sa samtidgt att unga av idag är väl knappast intresserade av en kristallkrona. Jag ville inte ligga på och verka angelägen, utan tyckte snarare att det var upp till henne att ta beslut om detta, men sa samtidigt att det är ju svårt att veta vad hennes barnbarn känner iframtiden. En tid senare så nämnde Anna-Stina stolt för mig om hennes lampkrona och antik mässan i Älvsjö.

    För ca 1 1/2 år sedan fick jag dessutom information om att den kristallkrona som såldes på Bukowskis på vårauktionen 2005  för över 500.000,- kom från Gunvor Hahr, som i sin tur köpt den på antikmässan i Älvsjö.

    Mycket av vad Anna-Stina sa om alla hennes ägodelar gick mig lite flyktigt förbi då Hermines olyckliga liv överskuggade allt prat om prylar, men hjärnan är finurlig, lite som en dator. Har man någon gång fått höra berättat saker så finns det oftast kvar i något minnesfack i hjärnan.

    Om någon läser min blogg och inte läser hela innehållet, då är det lätt att missuppfattning sker, precis som när det gäller tidningslöpsedlar.  Jag kan självfallet inte ta ansvar för om någon läser lösryckta delar av innehållet på denna sajt och inte tar del av allt material, vilket är en nödvändighet för att man skall kunna skapa sig en inblick i mina tankar och åsikter om vad som hänt. Jag har haft en hel del spam mail, men släpper igen på spärren så att du som känner kan göra ett inlägg i debatten. /på återhörande Anders Fors

  • Bland tomtar och troll

    När jag var liten så läste min mor och far sagor för mig. Jag måste tillstå att jag själv och säkert många andra i dagens stressade tillvaro inte gör detta i samma utsträckning längre. Har då sagorna upphört? Nej – jag tror att sagorna har vävts in i vår dagliga tillvaro. Vi lever i ett komplext och genom reglerat samhälle med lagar och förordningar som få känner till. Om man upptäcker att någon bryter mot någon av alla dessa lagar och vänder sig till rättsväsendet händer sällan något eller på sin höjd “brott kan inte styrkas”.

    Tillbaka till sagans värld – vi har olika former av sagoberättare. En typ är mytomanen som pladdrar på och hittar på de mest fantastiska historier. Sen så har vi vardagslögnen – när man använder sig av en “vit lögn” för att inte skada någon och själv undgå konflikt. Jag tror de flesta har använt sig av denna lögn någon gång.

    “Överlevandets återkommande lögner” – det är en lögn som används för att klara obehagliga situationer som kan uppstå emellanåt. Vi kan t.ex leka med tanken att jag i min yrkesutövning utsätts för återkommande risker. Jag kanske handlar med begagnade föremål, är kanske rent av antikhandlare och i vissa fall är osäker på om säljaren är föremålets rätte ägare. Föremålet kan också passerat många händer och detta kan också bidra till osäkerhet kring föremålets rätta proveniens och ägarförhållanden. Jag behöver mao inte ha ett ont uppsåt, men man vet ju aldrig när olyckan kan vara framme och klokast är kanske att gardera sig.

    Hur skulle jag då som liten småföretagare kunna säkra mig om jag någon gång hamnar i en situation där någon påstår sig vara den rättmätlige ägaren och en rättslig tvist riskerar att uppstå? Enklast är att du säkrar upp dig genom att med jämna mellanrum fixa kvitton från någon eller några handlare ute på vischan, gärna en bra bit i från Stockholm om det mot förmodan skulle bli någon polisutredning. Erbjud nån tusenlapp så kan säkert vederbörande fixa ett kvitto där det står “pryllåda med trasiga antikviteter” eller kanske “fyndlåda” eller varför inte “trasig lampkrona”. Om dessutom du har gjort detta med jämna mellanrum så kan det då vara klokt att ta fram ett kvitto 10 år tillbaka i tiden.  Du kan ytterligare säkra upp dig om du köpt denna låda från någon äldre närstående person som hittade denna “fyndlåda” och som du i din tur köpt eller rent av fått. Sen så har du genom din välkända yrkesskicklighet väckt detta föremål ur sin törnrosasömn och fått fram ett mästerverk! Inte sjutton kan polisen påstå något annat – de klarar på sin höjd av att ta snattare på bar gärning.

    Ett stulet föremål har på så sätt tvättats och vem vet några år senare så kanske det dyker upp på en kvalitets auktion.  Är detta en saga eller verklighet? Verkligheten överträffar det mesta i “landet lagom”. Läs vidare om hur ryska antikviteter för över 60 miljoner bara försvann, klicka här.

    På återhörande/Anders Fors

  • Rickard Thunér

    Rickard Thunér – Thunér antikhandel

    I mitt inlägg om Maria Pavlovna och de antikviteter som Anna-Stina hade i sin besittning så nämndes namnet Rickard Thunér. Det polisinspektör Hans Olov Skogqvist nämnde för mig strax efter att han i början av 2006 påbörjat utredningen var att lampkronan inte kunde vara från Anna-Stinas hem då han uppgav att en dam ärvt den från sin syster.

    Man tar sig för pannan – knappast någon Sherlock Homes jag hade på andra sidan bordet. Vid närmare reserch visar det sig att en kvinna vid namn Gunvor H. var över 80 år när hon köpte den av Rickard Thunér (på antikmässan, Älvsjö) för ca 500.000,-. Hon dör en kort tid senare och hennes syster Gerd B. ärver den och säljer den på bukowskis vårauktion 2005 för över 500.000,-

    Tänk om HansOlov Skogqvist ställt frågan till Rickard Thunér vem han köpt den av. Obs ingen skugga faller på Rickard då det var HansOlov som klantade sig. Rickard behöver endast informera citypolisen och registrator.akcity-stockholm@aklagare.se samt maila anders@fors.org om att den kommer från Anna-Stina alt. någon som lämnat in den på uppdrag åt henne. Rickard som tycks vara kunnig och säkert rättskaffens kille bör också kunna bekräfta dess proveniens – Storfurstinnan Maria Pavlovna – läs mera

  • Silfverstolpe – min dotters gudfar

    Magnus Silfverstolpe

    – är min dotters gudfar och vid min dotters mormors död (Anna-Stina Gentele) överlämnade Magnus Silfverstolpe i egenskap av testamentsexekutor, ett dokument om att boendeytan på hennes bostadsrätt (Eriksbergsgatan 34) var 119 kvm istället för den verkliga 130 kvm.

    Den bakomliggande orsaken till detta har att göra med Ericsonsaktiens kollaps kring 2001 – 2002. Kursen föll från ca 200 och raderades nästan helt bort ner till några kronor. Anna-Stinas aktieinnehav sjönk från ca 10 miljoner ner till nästan 0. Detta kombinerat med den dåvarande arvskattesats 30 % vilket skulle utgå på bostadsrätten Magnus Silfverstolpe skulle få ärva skulle leda till ett läge då Magnus skulle behöva lösa ut bröstarvingen (min dotter), då hon hade rätt till laglotten, dvs minst halva arvet.

    De antikviteter som Anna-Stina hade magasinerat på Parkgatan 10 skulle inte tas upp till något större värde, allt för att hjälpa sitt barnbarn, då Anna-Stina liksom många andra Svenskar inte var någon anhängare av det höga skattetrycket och framförallt inte arvsskatten. Även Magnus tänkte hon hjälpa på bästa sätt och hur skulle han kunna ha råd att både betala 30% arvsskatt samt lösa ut bröstarvingen så att min dotter fick ut sin lagstadgade laglott. Jag minns att Anna-Stina vid ett tillfälle som stämmer väl i tiden med Ericsonsaktiens kollaps frågade mig vad jag trodde om Jennys intresse för en kristallkrona. Hon sa att ungdomar idag är väl knappast intresserad av en kristallkrona. Nu förstår jag att Anna-Stina lät förmedla Kristallkronan till Rickard Thunér som i sin tur sålde den till Gunvor H. på antikmässan på Älvsjö och på så sätt tvättade bort reavinstskatten – allt för att hjälpa Magnus att ha råd att ärva hennes lägenhet. Kort tid efter att arvsskatten togs bort 17/12 2004 avled Anna-Stina.

    Magnus Silfverstolpe hade fått Anna-Stinas förtroendet att vara testamentsexekutor, men avsa sig detta när vi påpekade det olämpliga med detta. Märkligt att Magnus som har en bror som är advokat (och far till antikdeckaren Pontus Silfverstolpe) inte insåg det olämpliga att åta sig detta uppdrag? En testamentsexekutor äger rätt att försälja föremål efter testators (den avlidne), men självfallet skall dessa föremål redovisas i bouppteckningen och ingå i bodelningen. Min mor utgick från att Magnus skulle göra det i samband med Jennys 25 års dag 2011, då det var Anna-Stinas önskan att kapitalet skulle vara låst fram till dess. Märkligt är dock att inte denna redovisning av hennes Ryska antikviteter – proveniens Maria Pavlovna ej inkommit.

    Anna-Stina ringde mig februari 2005 och jag får en känsla av att hon då förstod att inte allt stod rätt till, men då var hennes krafter slut. Mer info kommer inom kort, tills dess läs om stölden på över 60 miljoner. / Anders Fors

  • Kungliga Husgerådskammaren

    Jag har tidigare i denna blogg omtalat att “Husgerådskammaren inte kände till någonting om förvaring i Skogsinstitutet av föremål efter Storfurstinnan Maria Pavlovna”. Om man googlar lite på Husgerådskammaren så får man fram att namnet Silverstolpe nämns, se: Husgerådskammaren Gunnar Mascoll Silfverstolpe, en släkting till min dotters gudfar – Magnus Silfverstolpe. En person som har anknytning till husgerådskammaren som jag kontaktat är Elsebeth Welander Berggren, en kvinna som har förkärlek att använda sig av fackuttryck. Vi pratade en bra stund då jag nämnde Anna-Stina och hon sa bl.a. “att hon borde minnas en sån parant kvinna” (samtalet inspelat). Ja Anna-Stina var sannerligen parant, men hur visste Elsebeth detta?

    Ja, egentligen kanske det inte är så konstigt med tanke på att Elsebeths mor – Lis Granlund en gång i tiden var Chef för Husgerådskammaren och med tanke på min dotters mormors (Anna-Stina Gentele) anknytning till kungahuset. Läs del av reportage Svensk Damtidning, där man också finner att läsa att Elsebeths syster –  Anette Granlund är intendent på Bukowskis. Ytterligare så framgår det att Elsebeths man har varit intendent hos Bukowskis. Sen så visar det sig att de bor kvarteret bredvid Pontus Silfverstolpe. 

    För er som inte läst historien om plundringen på över 60 miljoner av min dotters mormors hem, skrolla ner och få inblick i en avskyvärd historia. På återhörande /Anders Fors