På denna blogg så har jag samlat en del av materialet kring historien om “arvet som försvann”. Ett jättearv på över 60 miljoner som myglades bort och där det enda som återbördades dödsboet efter min dotters mormor var den Ryska bordspendylen (se bild nedan) som min dotters gudfars brorson – Pontus Silfverstolpe (Antikdeckaren) försålde på Bukowski auktioner våren 2005 där han då var anställd. Vi fick aldrig någon trovärdig förklaring till varför Pontus sålde min dotters mormors klocka för 300.000,-.  När sedan polisutredningen påbörjades vår-vintern 2006 så slutade Pontus som av en händelse som Chef för Lilla Bukowskis och började hos Werner Åmell.

Det mesta av föremålen som undanhölls redovisningen i min dotters mormors dödsbo hade den ryska storfurstinnan Maria Pavlovna som Proveniens. Bordsuret var också Ryskt, men den kom i Anna-Stina Genteles besittning i samband med hennes förhållande med Prins Bertil som inleddes 1939 i London.  Prins Bertil och Anna-Stina (Högström)  sökte lämplig bostad på Djurgården och en av de objekt som de tittade på var (Villa Beylon). När Prins Bertil och Anna-Stina besökte villan så fanns där den fanns kvar efter den Ryske ambassadören Peter Van Suchtelen. En annan fastighet som de också funderade på var Skogsinstitutet. Den temporära lösningen blev att Prins Bertil hyrde villa Solbacken av Hermine von Essen från 1939 fram till dess han köpte fastigheten i slutet av 1940 talet. Arrangemanget med att hyra villan gav Bertil och Anna-Stina en plats där de diskret kunde träffas.