Anna-Stina Genteles ryska antikviteter

Category: rättsröta

  • Silfverstolpe – Kungahuset

    Jag har tidigare skrivit om kopplingar mellan olika personer och senast i raden upptäckte jag att nyligen bortgångne Göran Mascoll Silfverstolpe tjänstgjort vid: Nordiska museet, Kungl Livrustkammaren och Nationalmuseum. Även flertal andra personer i familjen Silfverstolpe har kopplingar till Kungahuset. Kan det vara så att Kungahuset är omgivet av dåliga rådgivare som påverkat Kungen i beslutet om att inte medverka i att lösa denna mångmiljonförskingring som min dotter utsattes för? Kan det finnas lojaliteter som påverkat dessa beslut att inte bistå oss och lägga locket på?  En ytterligare Silfverstolpe som haft (har?) kopplingar till Kungahuset och umgåtts med Prins Carl Philip och som min dotters mormor berättade för mig, var Gustaf Silfverstolpe. Gustaf är nu polis och nyligen omnämnd på nätet och i TV4 inslag. Eftersom Gustaf är både Polis och Officer så utgår jag från att han gör allt för att klargöra eventuellt frågetecken. Gustaf Silfverstolpes bror heter Pontus Silfverstolpe (fd. antikdeckaren) och finns omnämnd i historien kring “arvet som försvann”.

    Före internet så gick det lägga locket på – se bara historien om Lennart Geijer under 60 och 70-talet eller Haijbyaffären under 1950-talet . Dåtidens medborgare var tämligen ovetande och locket lades på från högsta ort. Jag önskar av hela mitt hjärta att den typ av mörkläggning tillhör det förgångna och att nutidens makthavare förstår att det inte går att mörklägga.

    Åter till Prins Carl Philip och Gustaf Silfverstolpe, hur känner dessa herrar varandra? Vad jag förstår så är det genom sjöofficersutbildning, hoppas att den omtalade officers hedern ger sig till känna och att sanningen kommer fram. Läs mera på kopplingarna mellan Gustaf och Prins Carl Philip

  • Locket på!

    Det var ett tag sedan jag skrev på min blogg. En hel del har hänt som jag avvaktar med att publicera. Om man tar sig tid att läsa hela bloggen samt läsa dokument och lyssna på bandinspelningar så får man inblick i delar av en historia som är otrolig. På denna sajt har jag endast några stycken av telefonsamtalen publicerade då det totalt rör sig om närmare 100 samtal.

    Detta ärende skulle gå att lösa, men delar av rättsväsendet har gjort allt för att lägga locket på. Observera, jag hyser ingen agg till enskilda personer inom rättsväsendet och har träffat flera bra personer som lägger ner mycket arbete för att bidra till att upprätthålla rättsstaten. Nu har det dock hänt saker som kan bevisa hur rättsväsendet gör när de vill tysta ner en skandal.  Om det beror på ärendets kopplingar till Kungahuset eller något annat skäl det vet jag inte, men det som hänt under de sista månaderna är häpnadsväckande. Vi lever inte i en tid då det fungerar att lägga locket på, se bara i Egypten, Syrien och Tunisien. Behöver egentligen en bra journalist som hjälper mig att ställa samman materialet och framförallt går till botten med vad som hänt den sista tiden. Trevlig helg / Anders

  • Bukowskis vårauktion

    Vid Bukowskis vårauktion 2005 upptäckte jag föremål efter min dotters mormor som några månader tidigare avlidit. Efter en tids resercharbete framkom att föremål för över 60 miljoner försnillats (läs följande länk: inledningen ) och sålts via bulvaner. Vad gör då denna historia så exempelöst osmaklig? Min dotter var endast 6 år när hennes mor avled och detta har samvetslösa personer utnyttjat på ett sätt som står över vad varje normalt funtad människa kan förstå. Ett av dessa föremål som såldes på Bukowskis var ett par lystrar med koboltblått glas (en form av vägglampetter) – se bild nedan. Du som känner igen dessa eller var köpare till dessa  – hör av dig till mig (anders@fors.org) så skall du få ta del i intressant material.

    Efter nyår så skall jag försöka få lite tid till att publicera ytterligare ett intressant telefonsamtal med en person ingift i släkten Bernadotte. Under detta samtal fick jag  berättat för mig att  Carl Johan Bernadotte af Wisborg hade ryska porslinsföremål.  Jag har varit i kontakt med Carl-Johan ett par gånger och jag upplevde honom som en sympatisk person, men av någon outgrundlig anledning så väljer även han att tiga. Anna-Stina nämnde för mig Carl Johan och hans dåvarande hustru (Kerstin W.) var med vid köpet av föremålen efter Maria Pavlovna. Jag har också varit kontakt med Kung Carl Gustaf ett antal tillfällen, se svar ang. förfrågan om att få kopior av verifikationer, se begäran Bernadotteska arkivet.

    ryska lystrar med blått glas

    Det har kommit till min kännedom att ett av de stulna föremål efter Anna-Stina som är omnämnt i förundersökningen har handlagts på ett märkligt sätt.  Ínlämnaren (bulvanen) är ej omnämnd i sitt rätta namn i förundersökningen utan istället så stod det Stefan Gustavsson m.fl.

    Är det polisinspektören Hans-Olov Skogkvist som fått denna felaktiga namnuppgift av Bukowskis på vem som var inlämnare  (kommittent), eller har Hans-Olov på eget intiativ valt att uppge detta namn istället för inlämnarens  mycket mycket ovanliga för och efternamn, Kate Littorin?

    En stank av rättsröta känns påtaglig!

    Det är en geggig värld vi lever i, men trots att jag upplevt en hel del i mitt liv så slår detta det mesta. Ta dig tid och läs bloggen och klicka på de inlagda dokumenten så får du inblick i ett övergrepp som slår det mesta.

    På återhörande / Anders Fors

  • Bland tomtar och troll

    När jag var liten så läste min mor och far sagor för mig. Jag måste tillstå att jag själv och säkert många andra i dagens stressade tillvaro inte gör detta i samma utsträckning längre. Har då sagorna upphört? Nej – jag tror att sagorna har vävts in i vår dagliga tillvaro. Vi lever i ett komplext och genom reglerat samhälle med lagar och förordningar som få känner till. Om man upptäcker att någon bryter mot någon av alla dessa lagar och vänder sig till rättsväsendet händer sällan något eller på sin höjd “brott kan inte styrkas”.

    Tillbaka till sagans värld – vi har olika former av sagoberättare. En typ är mytomanen som pladdrar på och hittar på de mest fantastiska historier. Sen så har vi vardagslögnen – när man använder sig av en “vit lögn” för att inte skada någon och själv undgå konflikt. Jag tror de flesta har använt sig av denna lögn någon gång.

    “Överlevandets återkommande lögner” – det är en lögn som används för att klara obehagliga situationer som kan uppstå emellanåt. Vi kan t.ex leka med tanken att jag i min yrkesutövning utsätts för återkommande risker. Jag kanske handlar med begagnade föremål, är kanske rent av antikhandlare och i vissa fall är osäker på om säljaren är föremålets rätte ägare. Föremålet kan också passerat många händer och detta kan också bidra till osäkerhet kring föremålets rätta proveniens och ägarförhållanden. Jag behöver mao inte ha ett ont uppsåt, men man vet ju aldrig när olyckan kan vara framme och klokast är kanske att gardera sig.

    Hur skulle jag då som liten småföretagare kunna säkra mig om jag någon gång hamnar i en situation där någon påstår sig vara den rättmätlige ägaren och en rättslig tvist riskerar att uppstå? Enklast är att du säkrar upp dig genom att med jämna mellanrum fixa kvitton från någon eller några handlare ute på vischan, gärna en bra bit i från Stockholm om det mot förmodan skulle bli någon polisutredning. Erbjud nån tusenlapp så kan säkert vederbörande fixa ett kvitto där det står “pryllåda med trasiga antikviteter” eller kanske “fyndlåda” eller varför inte “trasig lampkrona”. Om dessutom du har gjort detta med jämna mellanrum så kan det då vara klokt att ta fram ett kvitto 10 år tillbaka i tiden.  Du kan ytterligare säkra upp dig om du köpt denna låda från någon äldre närstående person som hittade denna “fyndlåda” och som du i din tur köpt eller rent av fått. Sen så har du genom din välkända yrkesskicklighet väckt detta föremål ur sin törnrosasömn och fått fram ett mästerverk! Inte sjutton kan polisen påstå något annat – de klarar på sin höjd av att ta snattare på bar gärning.

    Ett stulet föremål har på så sätt tvättats och vem vet några år senare så kanske det dyker upp på en kvalitets auktion.  Är detta en saga eller verklighet? Verkligheten överträffar det mesta i “landet lagom”. Läs vidare om hur ryska antikviteter för över 60 miljoner bara försvann, klicka här.

    På återhörande/Anders Fors

  • Varför skydda skojare?

    Jag noterade att någon med ip-nummer (195.67.52.253) gick in och tittade på mina inlägg den 12/3 -10  kl.12.30

    >besök från Bukowski
    Bukowski

    Vid närmare kontroll så visar det sig att det är någon från Bukowskis.  Ställer mig lite undrande över att så många har valt att skydda en brottsling som samvetslöst plundrat en äldre kvinna och som sedan via bulvaner sålt dessa föremål bla. på auktionsföretaget Bukowskis? Märkligt att inte Bukowski har omnämnt proveniensen på dessa unika föremål?

    Jag nämner ordet brottsling, hur vet jag det? Om vi leker med tanken – skulle det kunna vara så att “herr plundrare” är utsatt för en situation/hot där han tvingats att utföra denna kupp? Förefaller knappast troligt, men det är inte min sak att utreda – det är en polisiär uppgift.

    Observera – jag påstår inte att Bukowskis är aktivt inblandad i kuppen, snarare har man upplevt det hela obehagligt och valt att hoppas på att det hela blåser över. Skulle detta röra sig om ett vanligt trivialt bråk mellan två syskon som slåss om ett arv – då kanske man inte höjer på ögonbrynen, men i detta fall rör det sig om min dotter som vid 6 års ålder miste sin mor och att just detta faktum utnyttjats på ett hänsynslöst sett – därför släpper jag inte detta.

    Polisinspektör Hans Olov Skogqvist agerande i utredningen får en också att fundera. Att han som konstexpert bör ha haft god kontakt med Bukowskis är rimligt att anta, men kan detta ha påverkat hans vilja att utreda brottet? Kan den undermåliga utredningen beror på utbrändhet, bristande resurser eller något annat jag ej känner till, ja sannerligen blir man förundrad.

    Vi bär alla ett ansvar för vad det är för samhälle vi lämnar efter till våra barn. I media möts man ofta av företrädare för antikbranschen som talar om skattjakt. Denna skattjakt kan förblinda personer som saknar omdöme. Att utnytta ett läge och tro att man genom sitt agerande är smart tyder på dåligt omdöme. Mitt råd till dem som sitter inne med information – vänd Er till citypolisen så kan de göra en grundlig utredning tillsammans med det material som jag har så detta ärende kan läggas till handlingarna och att bedragaren hindras från att utnyttja fler människors förtroenden. Hoppas att mina inlägg väcker debatt – det behövs utan tvekan. / Väl mött – Anders Fors

  • stöld – 60 miljoner

    Jag och familjen åt en god middag på  restaurang Mälarkrogen i Mälarhöjden med en kollega till mig. Min gamle barndomskamrat Hasse kom även ner. Hasse känner väl till vad som min dotter råkat ut för och han berättade om att de idag skriver något i  Aftonbladet om en jurist och konsthistoriker som plundrade ett dödsbo på 60 miljoner. Jag tänkte först – oj vad är detta – har nu äntligen journalisterna och rättsväsendet i detta land vaknat. Efter att läst artikeln kunde jag glädja mig åt att det är ett annan liknande fall av plundring som äntligen massmedia fått upp ögonen för och som skojarna nu förhoppningsvis ställs till svars för. Det finns vissa likheter med bulvanupplägget, men en stor skillnad är att dessa skojare plundrat ett stort antal personer på ca 60 miljoner, i min vårt fall så har är beloppet minst 60 miljoner, men endast ett brottsoffer.

    Känner samtidigt att de skojare som samvetslöst plundrat min dotters mormor knappast lever någon behaglig tillvaro. Att inte kunna sova ordentligt på nätterna – ligga och svettas och våndas – kan inte vara kul. Man undrar verkligen vad som driver dessa människor att begå dessa brott. Det som är roligt i livet är väl om man är driftig/begåvad och arbetsam på ett sätt som succesivt leder till lycka och framgång. Denna förmåga och insikt saknar dessa skojare.

    Gå in på följande länk och  läs om stölden på mer än 60 miljoner av antikviteter efter min dotters mormor Anna-Stina Gentele.

  • grov stöld

    Grov stöld är brott enligt svensk rätt (8 kap. 4 §  brottsbalken). Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada och om brottet anses som grovt, för grov stöld till fängelse i lägst sex månader och högst i sex år.

    Allt detta låter bra och kraftfullt, men vad händer i verkligheten när antikviteter för mångmiljon belopp stjäls? Läs historien om storstölden av Anna-Stina Genteles hem – klicka här.

  • stöld ryska antikviteter

    Ryska antikviteter

    För Er som nyss googlat fram historien om stölden av Ryska antikviteter för mer än 60 miljoner – läs om plundringen

  • foton Magnus Silfverstolpe

    Magnus Silfverstolpe fotat kring 1994 i Mälarhöjden

     

    Nedan Magnus leende hemma hos familjen Fors i Mälarhöjden

    Till vänster i bild ser vi Anna-Stina Gentele och därefter Anders Fors, Marta Fors och Magnus Silfverstolpe (Jennys gudfar)