Åren har gått och jag slutar aldrig förvånas över hur vi människor fungerar i vissa situationer. I februari 2014 så gick en av bulvanerna bort i en för tidig död.
Jag kontaktade vederbörande för ett antal år sedan och spelade in samtalet. Anders T. förnekade först att han kände någon Silfverstolpe, lätt stammande, men när jag nämnde Bukowsks vårauktion så sa han att han kände Susanne och Pontus Silfverstolpe.
Nu har han gått bort och det som jag inte förstår är att vi människor tydligen är då rädda att bli avklädda eller avslöjade att vi många gånger hellre lider och går bort för tidigt än ber om ursäkt och säger som det är.
Min övertygelse är att alla dessa inlämnare (bulvaner) inte känt till bakgrunden undan endast gjort en väntjänst.
Jag vill här återge Anders T. dödsannons och ber er samtidigt att begrunda varför vi människor tydligen väljer lidandet före sanningen.
dödsannonsen löd följande:
“Fantasin är en gåva
som människan fått
för att självständigt
närma sig tingen
Alla har fått
några försmått
Själva de klippt sig i vingen”
Jag har varit i kontakt med fler bulvaner och konstaterat att de inte mår bra och jag frågar mig ofta – varför inte säga sanningen?
Läs storyn från början – stöld på över 60 miljoner