När jag var liten så läste min mor och far sagor för mig. Jag måste tillstå att jag själv och säkert många andra i dagens stressade tillvaro inte gör detta i samma utsträckning längre. Har då sagorna upphört? Nej – jag tror att sagorna har vävts in i vår dagliga tillvaro. Vi lever i ett komplext och genom reglerat samhälle med lagar och förordningar som få känner till. Om man upptäcker att någon bryter mot någon av alla dessa lagar och vänder sig till rättsväsendet händer sällan något eller på sin höjd “brott kan inte styrkas”.

Tillbaka till sagans värld – vi har olika former av sagoberättare. En typ är mytomanen som pladdrar på och hittar på de mest fantastiska historier. Sen så har vi vardagslögnen – när man använder sig av en “vit lögn” för att inte skada någon och själv undgå konflikt. Jag tror de flesta har använt sig av denna lögn någon gång.

“Överlevandets återkommande lögner” – det är en lögn som används för att klara obehagliga situationer som kan uppstå emellanåt. Vi kan t.ex leka med tanken att jag i min yrkesutövning utsätts för återkommande risker. Jag kanske handlar med begagnade föremål, är kanske rent av antikhandlare och i vissa fall är osäker på om säljaren är föremålets rätte ägare. Föremålet kan också passerat många händer och detta kan också bidra till osäkerhet kring föremålets rätta proveniens och ägarförhållanden. Jag behöver mao inte ha ett ont uppsåt, men man vet ju aldrig när olyckan kan vara framme och klokast är kanske att gardera sig.

Hur skulle jag då som liten småföretagare kunna säkra mig om jag någon gång hamnar i en situation där någon påstår sig vara den rättmätlige ägaren och en rättslig tvist riskerar att uppstå? Enklast är att du säkrar upp dig genom att med jämna mellanrum fixa kvitton från någon eller några handlare ute på vischan, gärna en bra bit i från Stockholm om det mot förmodan skulle bli någon polisutredning. Erbjud nån tusenlapp så kan säkert vederbörande fixa ett kvitto där det står “pryllåda med trasiga antikviteter” eller kanske “fyndlåda” eller varför inte “trasig lampkrona”. Om dessutom du har gjort detta med jämna mellanrum så kan det då vara klokt att ta fram ett kvitto 10 år tillbaka i tiden.  Du kan ytterligare säkra upp dig om du köpt denna låda från någon äldre närstående person som hittade denna “fyndlåda” och som du i din tur köpt eller rent av fått. Sen så har du genom din välkända yrkesskicklighet väckt detta föremål ur sin törnrosasömn och fått fram ett mästerverk! Inte sjutton kan polisen påstå något annat – de klarar på sin höjd av att ta snattare på bar gärning.

Ett stulet föremål har på så sätt tvättats och vem vet några år senare så kanske det dyker upp på en kvalitets auktion.  Är detta en saga eller verklighet? Verkligheten överträffar det mesta i “landet lagom”. Läs vidare om hur ryska antikviteter för över 60 miljoner bara försvann, klicka här.

På återhörande/Anders Fors