Tag: familjen bernadotte

  • Bukowskis vårauktion

    Vid Bukowskis vårauktion 2005 upptäckte jag föremål efter min dotters mormor som några månader tidigare avlidit. Efter en tids resercharbete framkom att föremål för över 60 miljoner försnillats (läs följande länk: inledningen ) och sålts via bulvaner. Vad gör då denna historia så exempelöst osmaklig? Min dotter var endast 6 år när hennes mor avled och detta har samvetslösa personer utnyttjat på ett sätt som står över vad varje normalt funtad människa kan förstå. Ett av dessa föremål som såldes på Bukowskis var ett par lystrar med koboltblått glas (en form av vägglampetter) – se bild nedan. Du som känner igen dessa eller var köpare till dessa  – hör av dig till mig (anders@fors.org) så skall du få ta del i intressant material.

    Efter nyår så skall jag försöka få lite tid till att publicera ytterligare ett intressant telefonsamtal med en person ingift i släkten Bernadotte. Under detta samtal fick jag  berättat för mig att  Carl Johan Bernadotte af Wisborg hade ryska porslinsföremål.  Jag har varit i kontakt med Carl-Johan ett par gånger och jag upplevde honom som en sympatisk person, men av någon outgrundlig anledning så väljer även han att tiga. Anna-Stina nämnde för mig Carl Johan och hans dåvarande hustru (Kerstin W.) var med vid köpet av föremålen efter Maria Pavlovna. Jag har också varit kontakt med Kung Carl Gustaf ett antal tillfällen, se svar ang. förfrågan om att få kopior av verifikationer, se begäran Bernadotteska arkivet.

    ryska lystrar med blått glas

    Det har kommit till min kännedom att ett av de stulna föremål efter Anna-Stina som är omnämnt i förundersökningen har handlagts på ett märkligt sätt.  Ínlämnaren (bulvanen) är ej omnämnd i sitt rätta namn i förundersökningen utan istället så stod det Stefan Gustavsson m.fl.

    Är det polisinspektören Hans-Olov Skogkvist som fått denna felaktiga namnuppgift av Bukowskis på vem som var inlämnare  (kommittent), eller har Hans-Olov på eget intiativ valt att uppge detta namn istället för inlämnarens  mycket mycket ovanliga för och efternamn, Kate Littorin?

    En stank av rättsröta känns påtaglig!

    Det är en geggig värld vi lever i, men trots att jag upplevt en hel del i mitt liv så slår detta det mesta. Ta dig tid och läs bloggen och klicka på de inlagda dokumenten så får du inblick i ett övergrepp som slår det mesta.

    På återhörande / Anders Fors

  • Kröningsalbumet

    kröningsalbum
    kröningsalbumHermine berättade för mig om att de hade ett kröningsalbum. Måste erkänna att jag var mer intresserad av Hermine vid detta tillfälle än den historia som hon under natten berättade.

    Hon talade om Storfurstinnan Maria Pavlovna och tsarfamiljen och de föremål som Anna-Stina och Herman köpt efter henne och att dessa föremål förvarades i Skogsinstiutetet.

    Jag kände som 19 åring inte till denna byggnad, men fick berättat för mig att det var i Nobelparken invid Djurgårdsbron. Detta unika kröningsalbum var också ett av de föremål som försåldes vårauktionen 2005, tillsammans med de gröna tallrikarna som jag sett vid ett flertal tillfällen.

    "guldtallrikarna" och de gröna soldattallrikarna
    kejserliga porslinsfabriken

    De 12 gröna tallrikarna stod jag och tittade på första gången när min klasskamrat Tomas sällskapade med Hermine och han gick in till hennes rum medan jag stod och väntade på dem. Jag kanske stod och väntade ca 20 minuter där i hallen och ett av de 2 rummen som gick i fil och gick fram och tillbaka och tittade på väggarna. På just dessa gröna soldattallrikar, där jag bla starkt minns en av dem där 3 män med mössor som nästan såg ut som tillplattade kockmössor som var gråa, men även andra har jag starka minnen av.

    Det jag också kommer ihåg från denna stund av väntan var tavlan med skeppet som gick i kvav. Nu talar vi om första gången (1977 -1978) jag var på Eriksbergsgatan hos Hermine och Anna-Stina och det blev många andra besök också, men just från denna första gång är minnet så starkt. Det var dessa föremål som Hermine sedan berättade för mig första gången vi älskade med varandra vill minnas det var hösten 1979. Hermine berättade även för mina föräldrar om att de “minsann hade guldtallrikar”. Min far blev lite trött på vad han upplevde som skryt över föremål från tsarfamiljen. Diskussionen kom upp när Hermine var på vårt landställe och fick se den servis som min far köpt till mamma (kunglige dansk – musselmalet). / Anders Fors