Category: Prins Bertils privatsekreterare

Anna-Stina Gentele (född Högström) var privatsekreterare till Prins Bertil 1955 – 1964, men lärde känna Bertil redan 1939 på Svenska ambassaden i London

  • Pontus Silfverstolpe – Antikdeckaren

    På denna blogg så har jag samlat en del av materialet kring historien om “arvet som försvann”. Ett jättearv på över 60 miljoner som myglades bort och där det enda som återbördades dödsboet efter min dotters mormor var den Ryska bordspendylen (se bild nedan) som min dotters gudfars brorson – Pontus Silfverstolpe (Antikdeckaren) försålde på Bukowski auktioner våren 2005 där han då var anställd. Vi fick aldrig någon trovärdig förklaring till varför Pontus sålde min dotters mormors klocka för 300.000,-.  När sedan polisutredningen påbörjades vår-vintern 2006 så slutade Pontus som av en händelse som Chef för Lilla Bukowskis och började hos Werner Åmell.

    Det mesta av föremålen som undanhölls redovisningen i min dotters mormors dödsbo hade den ryska storfurstinnan Maria Pavlovna som Proveniens. Bordsuret var också Ryskt, men den kom i Anna-Stina Genteles besittning i samband med hennes förhållande med Prins Bertil som inleddes 1939 i London.  Prins Bertil och Anna-Stina (Högström)  sökte lämplig bostad på Djurgården och en av de objekt som de tittade på var (Villa Beylon). När Prins Bertil och Anna-Stina besökte villan så fanns där den fanns kvar efter den Ryske ambassadören Peter Van Suchtelen. En annan fastighet som de också funderade på var Skogsinstitutet. Den temporära lösningen blev att Prins Bertil hyrde villa Solbacken av Hermine von Essen (gift med Kammarherre Rutger von Essen) från 1939 fram till dess han köpte fastigheten i slutet av 1940 talet. Arrangemanget med att hyra villan gav Bertil och Anna-Stina en plats där de diskret kunde träffas.

     


  • Prins Bertils privatsekreterare

    Prins Bertils privatsekreterare
    2 dokument ang. Prins Bertils privatsekreterare (artikeln från Allers är från 1961, nr 14)
  • skogsinstitutet

    Jag var kontakt med bla uppdrag granskning och de la ner ca 40 timmars arbete på ärendet enligt deras utsago. Ja vet inte vad jag skall säga om Uppdrag Granskning och deras journalistiska förmåga eller vilja? Köttfärs – ja det var ett snabbt och enkelt reportage som gick hem i stugorna. Betraktaren behöver inte tänka så mycket – budskapet går fram, snabbt och elegant på bästa sändningstid. I min dotters case så har jag lagt ner minst 7000 timmar och har samlat ihop ett enormt underlag – nästan svårt att överblicka. Ändå förstår jag inte hur “proffs journalister” kan göra sådana missar. Jag berättade för dom om Skogsinstitutet och att jag fått berättat av min dotters mor och hennes mormor (Anna-Stina Gentele, född Högström) om att föremålen förvarades där efter att Prins Wilhelm och Storfurstinnan Maria Pavlovna separerat. Oakhill sålde prins Wilhelm till Italienska staten i början av 1920 talet och själv flyttade han till Stenhammar. Uppdrag granskning tog kontakt med kungahusets representanter (livrustkammaren eller husgerådskammaren) och “de visste självfallet ingenting om någonting” kring detta. Själv så ringde jag senare upp Lars Göran Löfström på Statens fastighetsverk (25/3 -09) och berättade att min dotters mormor var privat sekreterare till Prins Bertil och att min dotters mormor och hennes man köpt föremål som magasinerats i Skogsinstitutets lokaler. Jag blev då avbruten av Lars Göran som sa att det var ju lustigt, men Prins Bertil hade en tanke på att ha Skogsinstitutet som sin privatbostad. Jag frågade om det var i början på 1940 talet och fick då ett ja till svar, samtalet inspelat, klicka på medialänken nedan. Då faller ytterligare en pusselbit på plats för Anna-Stina har berättat för mig att hon hade nycklar till Skogsinstitutet. Tänk vad en vanlig envis privat reserchare kan få fram som våra kända journalist proffs missar. Sen börjar jag också undra – kan det vara så att Svenska journalister inte vill stöta sig med “överheten”, eller kan det vara så att vi är ett litet land och “alla känner alla”, eller är det så att det är enklare att skriva om köttfärs? Jag gräver vidare och vi får se vad som kommer härnäst – läs inledningen av storyn om stölden på över 60 miljoner . Avslutningsvis så vill ja be Lars-Göran om ursäkt, men tyvärr så är det så många personer som tagit tillbaka vad de tidigare sagt så jag har sedan ett par år tillbaka spelat in samtliga samtal som har med detta ärende att göra. / Anders Fors

     

    Klicka på medialänken nedan för lyssna på samtalet