Anna-Stina Genteles ryska antikviteter

stöld av antikviteter för över 60 milj. – proveniens Storfurstinnan Maria Pavlovna

Kejserliga Ryska Porslinsfabriken

Jag har nu beslutat för att lägga in lite mer material och börjar då med redogörelsen från en av inlämnarna Marianne Brodin, där det framgår i ”polisundersökningen att vederbörande uppgivit att ”tallrikarna tillhört makens släkt och de var inropade på Bukowskis någon gång i början på 1900-talet. De hade enligt hennes uppgift legat i ett källarföråd under senare år och hade tänkts slängas”

Jag har kontaktat Marianne Brodin ett flertal gånger utan någon respons, trots att jag delgivit henne stora delar av den mycket tragiska bakgrund som Jennys mor hade och även hur sanslöst fräck jag anser denna kupp utförts. Jag har också delgivit henne min övertygelse att hon inte har någon aktiv del i denna kupp – utan troligen endast utfört en väntjänst. Marianne Brodin har är medförfattare till boken ”Självkänsla att förstå sig själv och andra”. Det som Marianne belyser i boken – hur viktigt ett barns första år för dess framtida självkänsla är något som verkligen Hermine fick erfara. Hermines liv var kantat av övergrepp, något som jag kommer återkomma till i min planerade bok. Dessa övergrepp upphörde inte i och med hennes död utan fortsatte sedan genom storstölden av de ryska konstskatterna. Jag begriper inte hur vuxna människor kan bära på vetskapen om att vara inblandad i en så otäck historia utan att träda fram och stå upp för sanningen.

Det framgår också i texten att Bukowski i sin katalog ej uppgivit annat än Ryskt 1800-tal. Mycket märkligt att tillverkaren – Den Ryska Kejserliga Porslinsfabriken ej omnämndes – heller inget om tallrikarnas proveniens!

Att inte heller Den Ryska Kejserliga Porslinsfabriken omnämnts på följande bild är märkligt. Det har skrivits böcker om denna porslinsfabrik, en bok jag kan rekomendera är ”Das Weisse Gold Der Zaren”.

Se nedan del av texten från polisutredningen:

Nedan intyg från personer som vittnar om att de känner igen de ryska soldattallrikarna från Anna-Stinas hem
Ovanstående intyg ger uppgiftslämnaren intressant information om att hennes
far talat om Stintans (Anna-Stinas) Ryska Soldattallrikar.
Ovanstående intyg: ”Soldatbilderna med grönt tycker jag mig känna
igen”. Uppgiftslämnaren såg dessa för 22 – 23 år* sedan samt kristallkronan
och lampetterna (lystrarna).
*
Då denna förfrågan sändes
hösten 2007, så vi får lägga på 3 år vilket innebär att han säger sig sett
dessa mitten av 1980 talet, vilket stämmer bra då Hermines och min dotter
föddes 1986.
Ovanstående intyg: ”mörkt grönkantade tallrikar med militärmotiv”
och ”den underbara te-te servisen”
Ovanstående intyg: ”svagt minne tallrikar med militärmotiv”
mailväxling med pirjo (Jennys gudmor) ang. föremålen hos Anna-Stina
mailväxling
med Jennys gudmor ang. länkar till bilder av föremål som Pirjo bekräftar
att hon känner igen.
läs hela mailet, klicka
här
De föremål som jag sände bildlänkar på till Pirjo är de klickbara
länkar till höger. I bildfilen så är web-adressen fors.org, men domännamnet
har ändrats till g uldsmed.com så därför har jag lagt länkarna till höger
så ni kan se vilka föremål som Pirjo kände igen från Anna-Stinas hem.
Jag återkommer inom kort med intressanta telefonsamtal – på återhörande /Anders Fors

Lystrar med  blått glas

Jag lovade innan påsk att jag skulle lägga in ett telefonsamtal (klicka för att lyssna) - nu kommer det om kristallkronan och lystrarna med blått glas som fanns i Anna-Stinas hem och som såldes på Bukowskis auktioner våren 2005. Se även bild på den speciella lampkronan och lystrarna (en form av lampetter) med blått glas. / Anders

Jag var kontakt med bla uppdrag granskning och de la ner ca 40 timmars arbete på ärendet enligt deras utsago. Ja vet inte vad jag skall säga om Uppdrag Granskning och deras journalistiska förmåga eller vilja? Köttfärs – ja det var ett snabbt och enkelt reportage som gick hem i stugorna. Betraktaren behöver inte tänka så mycket – budskapet går fram, snabbt och elegant på bästa sändningstid. I min dotters case så har jag lagt ner minst 7000 timmar och har samlat ihop ett enormt underlag – nästan svårt att överblicka. Ändå förstår jag inte hur ”proffs journalister” kan göra sådana missar. Jag berättade för dom om Skogsinstitutet och att jag fått berättat av min dotters mor och hennes mormor (Anna-Stina Gentele, född Högström) om att föremålen förvarades där efter att Prins Wilhelm och Storfurstinnan Maria Pavlovna separerat. Oakhill sålde prins Wilhelm till Italienska staten i början av 1920 talet och själv flyttade han till Stenhammar. Uppdrag granskning tog kontakt med kungahusets representanter (livrustkammaren eller husgerådskammaren) och ”de visste självfallet ingenting om någonting” kring detta. Själv så ringde jag senare upp Lars Göran Löfström på Statens fastighetsverk (25/3 -09) och berättade att min dotters mormor var privat sekreterare till Prins Bertil och att min dotters mormor och hennes man köpt föremål som magasinerats i Skogsinstitutets lokaler. Jag blev då avbruten av Lars Göran som sa att det var ju lustigt, men Prins Bertil hade en tanke på att ha Skogsinstitutet som sin privatbostad. Jag frågade om det var i början på 1940 talet och fick då ett ja till svar (samtal inspelat). Då faller ytterligare en pusselbit på plats för Anna-Stina har berättat för mig att hon hade nycklar till Skogsinstitutet. Tänk vad en vanlig envis privat reserchare kan få fram som våra kända journalist proffs missar. Sen börjar jag också undra – kan det vara så att Svenska journalister inte vill stöta sig med ”överheten”, eller kan det vara så att vi är ett litet land och ”alla känner alla”, eller är det så att det är enklare att skriva om köttfärs? Jag gräver vidare och vi får se vad som kommer härnäst – läs inledningen av storyn om stölden på över 60 miljoner . Avslutningsvis så vill ja be Lars-Göran om ursäkt, men tyvärr så är det så många personer som tagit tillbaka vad de tidigare sagt så jag har sedan ett par år tillbaka spelat in samtliga samtal som har med detta ärende att göra. / Anders Fors

kröningsalbum

kröningsalbumHermine berättade för mig om att de hade ett kröningsalbum. Måste erkänna att jag var mer intresserad av Hermine vid detta tillfälle än den historia som hon under natten berättade.

Царь Александр будете альбомы коронации

Hon talade om Storfurstinnan Maria Pavlovna och tsarfamiljen och de föremål som Anna-Stina och Herman köpt efter henne och att dessa föremål förvarades i Skogsinstiutetet.

Jag kände som 19 åring inte till denna byggnad, men fick berättat för mig att det var i Nobelparken invid Djurgårdsbron. Detta unika kröningsalbum var också ett av de föremål som försåldes vårauktionen 2005, tillsammans med de gröna tallrikarna som jag sett vid ett flertal tillfällen.

"guldtallrikarna" och de gröna soldattallrikarna

kejserliga porslinsfabriken

De 12 gröna tallrikarna stod jag och tittade på första gången när min klasskamrat Tomas sällskapade med Hermine och han gick in till hennes rum medan jag stod och väntade på dem. Jag kanske stod och väntade ca 20 minuter där i hallen och ett av de 2 rummen som gick i fil och gick fram och tillbaka och tittade på väggarna. På just dessa gröna soldattallrikar, där jag bla starkt minns en av dem där 3 män med mössor som nästan såg ut som  tillplattade kockmössor som var gråa, men även andra har jag starka minnen av. Det jag också kommer ihåg från denna stund av väntan var tavlan med skeppet som gick i kvav. Nu talar vi om första gången (1977 -1978) jag var på Eriksbergsgatan hos Hermine och Anna-Stina och det blev många andra besök också, men just från denna första gång är minnet så starkt. Det var dessa föremål som Hermine sedan berättade för mig första gången vi älskade med varandra vill minnas det var hösten 1979. Hermine berättade även för mina föräldrar om att de ”minsann hade guldtallrikar”. Min far blev lite trött på vad han upplevde som skryt över föremål från tsarfamiljen. Diskussionen kom upp när Hermine var på vårt landställe och fick se den servis som min far köpt till mamma (kunglige dansk – musselmalet). / Anders Fors

I tidigare inlägg så gav jag uttryck för min förvåning om att Bukowski inte uppgivit proveniensen. För att förtydliga mitt tidigare inlägg så ligger det till följande. I t.ex exempel tallrik nr 1375 – såld på vårauktionen 2005 så uppgav man följande:

1375. TALLRIK, porslin. Ryssland, Kejserliga Porslinsmanufakturen i St Petersburg, Nikolaj II (1894-1917). Signerad Kirsanof 1909. Kavetten med målad dekor av militärmotiv mot stadsbebyggelse, brättet med förgylld ciselerad dekor av lagerblad och det ryska riksvapnet. På baksidan inskription Pauls Livgardesregemente. Diameter 24 cm. Förgyllningen ngt nött.
Efter orginalverk av Masurovski.V.V.

A Russian Military plate, St Petersburg Niholaus II (1894-1917). Utropspris: 60.000,-  (klubbat pris: 540.000,-)(källa – Bukowski)
Storfurst Pauls livregemente

Storfurst Paul - Maria Pavlovnas far

Den av Bukowski ovan nämnda Pauls livregemente? Vem ar denne Paul?Paul var Maria Pavlovnas far, se: Storfurst Paul (Pavel Aleksandrovitj av Ryssland). Dessa guldkantade tallrikar var till antalet 6 st och Anna-Stina och Herman köpte dem tillsammans med de 12 st gröna tallrikarna  och en mängd andra föremål som blev kvar när Maria Pavlovna hastigt lämnade Sverige 1913.

Året efter gick skilsmässan igenom mellan Maria och Prins Wilhelm. Efter att Prins Wilhelms sålt Oakshill till Italienska staten så förvarades föremålen i Skogsinstitutets lokaler (vid Djurgårdsbron).

Sen så har vi en tallrik från ytterligare en släkting till Maria Pavlovna som såldes på Bukowskis vårauktion och med en proveniens som också är klar och tydlig och helt i strid med den som inlämnaren (bulvanen) uppgivit.  Se info nedan:

Kavetten med målad dekor av kavalleriofficerare, brättet med förgylld ciselerad dekor av lagerblad och det ryska riksvapnet. På baksidan inskription ”Livgardet under Maria Feodorovna”. Diameter 24 cm. Utrop: 60.000,- (klubbat pris: 710.000,-).  Ryssland Kejserliga Porslinsmanufakturen i St Petersburg, Nicholaj II (1894-1917). Signerad Gurijajev 1909.

Livgardet under Maria Fedorovna

änke kejsarinnan Maria Fedorovna

Maria Fedorovna (även omnämnd som Maria Fjodorovna) var änke kejsarinna efter Tsar Alexander III, vilken i sin tur var farbror till Maria Pavlovna.
Bulvanernas påhittade historier om hur deras familjer kommit över dessa föremål är löjeväckande. / Anders Fors

Många har varit inne och läst min blogg de senaste dagarna. Jag fick ett mail fredagen den 21/5 kl. 14.44 av Rickard Thunér där han bad mig ringa honom, vilket jag självfallet gjorde. En telefonsvarare startade och jag talade in ett meddelande. Efter en stund ringde Rickard upp mig. Han lät trevlig på rösten och framförde att han önskade sitt namn borttaget från sajten ínom 1 vecka. Jag måste framföra ett förtydligande till alla läsare, det är inte på något sätt jag vill ge sken av att Rickard har gjort något brottsligt. Den som önskade undkomma reavinstskatt var min dotters mormor, vilket knappast någon höjer ögonbrynen för i dagens samhälle. Jag kan heller inte se att Rickard på något sätt skulle medverkat aktivt i något ”upplägg” för att Anna-Stina skulle undkomma reavinstskatt.

Jag har heller aldrig hävdat på denna blogg att lampkronan stals från Anna-Stinas hem.

I samband Ericsonsaktiens kollaps (kring 2001) så var Anna-Stina hemma hos oss. Hon sa att hon funderade på att sälja lampkronan och sa samtidgt att unga av idag är väl knappast intresserade av en kristallkrona. Jag ville inte ligga på och verka angelägen, utan tyckte snarare att det var upp till henne att ta beslut om detta, men sa samtidigt att det är ju svårt att veta vad hennes barnbarn känner iframtiden. En tid senare så nämnde Anna-Stina stolt för mig om hennes lampkrona och antik mässan i Älvsjö.

För ca 1 1/2 år sedan fick jag dessutom information om att den kristallkrona som såldes på Bukowskis på vårauktionen 2005  för över 500.000,- kom från Gunvor H. som i sin tur köpt den på antikmässan i Älvsjö.

Mycket av vad Anna-Stina sa om alla hennes ägodelar gick mig lite flyktigt förbi då Hermines olyckliga liv överskuggade allt prat om prylar, men hjärnan är finurlig, lite som en dator. Har man någon gång fått höra berättat saker så finns det oftast kvar i något minnesfack i hjärnan.

Om någon läser min blogg och inte läser hela innehållet, då är det lätt att missuppfattning sker, precis som när det gäller tidningslöpsedlar.  Jag kan självfallet inte ta ansvar för om någon läser lösryckta delar av innehållet på denna sajt och inte tar del av allt material, vilket är en nödvändighet för att man skall kunna skapa sig en inblick i mina tankar och åsikter om vad som hänt. Jag har haft en hel del spam mail, men släpper igen på spärren så att du som känner kan göra ett inlägg i debatten. /på återhörande Anders Fors

När jag var liten så läste min mor och far sagor för mig. Jag måste tillstå att jag själv och säkert många andra i dagens stressade tillvaro inte gör detta i samma utsträckning längre. Har då sagorna upphört? Nej – jag tror att sagorna har vävts in i vår dagliga tillvaro. Vi lever i ett komplext och genom reglerat samhälle med lagar och förordningar som få känner till. Om man upptäcker att någon bryter mot någon av alla dessa lagar och vänder sig till rättsväsendet händer sällan något eller på sin höjd ”brott kan inte styrkas”.

Tillbaka till sagans värld – vi har olika former av sagoberättare. En typ är mytomanen som pladdrar på och hittar på de mest fantastiska historier. Sen så har vi vardagslögnen – när man använder sig av en ”vit lögn” för att inte skada någon och själv undgå konflikt. Jag tror de flesta har använt sig av denna lögn någon gång.

”Överlevandets återkommande lögner” – det är en lögn som används för att klara obehagliga situationer som kan uppstå emellanåt. Vi kan t.ex leka med tanken att jag i min yrkesutövning utsätts för återkommande risker. Jag kanske handlar med begagnade föremål, är kanske rent av antikhandlare och i vissa fall är osäker på om säljaren är föremålets rätte ägare. Föremålet kan också passerat många händer och detta kan också bidra till osäkerhet kring föremålets rätta proveniens och ägarförhållanden. Jag behöver mao inte ha ett ont uppsåt, men man vet ju aldrig när olyckan kan vara framme och klokast är kanske att gardera sig.

Hur skulle jag då som liten småföretagare kunna säkra mig om jag någon gång hamnar i en situation där någon påstår sig vara den rättmätlige ägaren och en rättslig tvist riskerar att uppstå? Enklast är att du säkrar upp dig genom att med jämna mellanrum fixa kvitton från någon eller några handlare ute på vischan, gärna en bra bit i från Stockholm om det mot förmodan skulle bli någon polisutredning. Erbjud nån tusenlapp så kan säkert vederbörande fixa ett kvitto där det står ”pryllåda med trasiga antikviteter” eller kanske ”fyndlåda” eller varför inte ”trasig lampkrona”. Om dessutom du har gjort detta med jämna mellanrum så kan det då vara klokt att ta fram ett kvitto 10 år tillbaka i tiden.  Du kan ytterligare säkra upp dig om du köpt denna låda från någon äldre närstående person som hittade denna ”fyndlåda” och som du i din tur köpt eller rent av fått. Sen så har du genom din välkända yrkesskicklighet väckt detta föremål ur sin törnrosasömn och fått fram ett mästerverk! Inte sjutton kan polisen påstå något annat – de klarar på sin höjd av att ta snattare på bar gärning.

Ett stulet föremål har på så sätt tvättats och vem vet några år senare så kanske det dyker upp på en kvalitets auktion.  Är detta en saga eller verklighet? Verkligheten överträffar det mesta i ”landet lagom”. Läs vidare om hur ryska antikviteter för över 60 miljoner bara försvann, klicka här.

På återhörande/Anders Fors

Jag har sovit gott som vanligt och imorse när jag tittade på vilka som besökt sajten under natten mellan den 14 – 15 mars så upptäckte jag att vissa tycks sova dåligt i Stockholms centrala delar.

Kl. 03.08 i natt hade jag ett besök av bloggen. Jag hade även ett annat besök i natt 03.13 av en ofta återkommande gäst, se bild nedan:

svårt att sova - kan samvetet spela ett spratt eller?

svårt att sova

Läs inledningen på plundringen av min dotters mormors hem på Eriksbergstatan 34. Observera – först så magasinerades hennes hem på Parkgatan 10. Denna bostadsrättslägenhet ägdes av Gunvor H. och när hon dog ärvdes den av hennes syster Gerd B. som i sin tur sålde den till Plura Johansson (musikern). Plura ville gärna få bilder av oss från lägenheten då den var i så bedrövligt skick när han köpte den. Märkligt att den gamla damen Gunvor H. (ca 80 år ) köpte en lampkrona för över 500.000,- till en så ruffig lägenhet. Läs historien från början om plundringen av Anna-Stina Gentele / Anders Fors, Bokförlaget Grävaren

Rickard Thunér – Thunér antikhandel

I mitt inlägg om Maria Pavlovna och de antikviteter som Anna-Stina hade i sin besittning så nämndes namnet Rickard Thunér. Det polisinspektör Hans Olov Skogqvist nämnde för mig strax efter att han i början av 2006 påbörjat utredningen var att lampkronan inte kunde vara från Anna-Stinas hem då han uppgav att en dam ärvt den från sin syster.

Man tar sig för pannan – knappast någon Sherlock Homes jag hade på andra sidan bordet. Vid närmare reserch visar det sig att en kvinna vid namn Gunvor H. var över 80 år när hon köpte den av Rickard Thunér (på antikmässan, Älvsjö) för ca 500.000,-. Hon dör en kort tid senare och hennes syster Gerd B. ärver den och säljer den på bukowskis vårauktion 2005 för över 500.000,-

Tänk om HansOlov Skogqvist ställt frågan till Rickard Thunér vem han köpt den av. Obs ingen skugga faller på Rickard då det var HansOlov som klantade sig. Rickard behöver endast informera citypolisen och registrator.akcity-stockholm@aklagare.se samt maila anders@fors.org om att den kommer från Anna-Stina alt. någon som lämnat in den på uppdrag åt henne. Rickard som tycks vara kunnig och säkert rättskaffens kille bör också kunna bekräfta dess proveniens – Storfurstinnan Maria Pavlovna – läs mera

Magnus Silfverstolpe

- är min dotters gudfar och vid min dotters mormors död (Anna-Stina Gentele) överlämnade Magnus Silfverstolpe i egenskap av testamentsexekutor, ett dokument om att boendeytan på hennes bostadsrätt (Eriksbergsgatan 34) var 119 kvm istället för den verkliga 130 kvm.

Den bakomliggande orsaken till detta har att göra med Ericsonsaktiens kollaps kring 2001 – 2002. Kursen föll från ca 200 och raderades nästan helt bort ner till några kronor. Anna-Stinas aktieinnehav sjönk från ca 10 miljoner ner till nästan 0. Detta kombinerat med den dåvarande arvskattesats 30 % vilket skulle utgå på bostadsrätten Magnus Silfverstolpe skulle få ärva skulle leda till ett läge då Magnus skulle behöva lösa ut bröstarvingen (min dotter), då hon hade rätt till laglotten, dvs minst halva arvet.

De antikviteter som Anna-Stina hade magasinerat på Parkgatan 10 skulle inte tas upp till något större värde, allt för att hjälpa sitt barnbarn, då Anna-Stina liksom många andra Svenskar inte var någon anhängare av det höga skattetrycket och framförallt inte arvsskatten. Även Magnus tänkte hon hjälpa på bästa sätt och hur skulle han kunna ha råd att både betala 30% arvsskatt samt lösa ut bröstarvingen så att min dotter fick ut sin lagstadgade laglott. Jag minns att Anna-Stina vid ett tillfälle som stämmer väl i tiden med Ericsonsaktiens kollaps frågade mig vad jag trodde om Jennys intresse för en kristallkrona. Hon sa att ungdomar idag är väl knappast intresserad av en kristallkrona. Nu förstår jag att Anna-Stina lät förmedla Kristallkronan till Rickard Thunér som i sin tur sålde den till Gunvor H. på antikmässan på Älvsjö och på så sätt tvättade bort reavinstskatten – allt för att hjälpa Magnus att ha råd att ärva hennes lägenhet. Kort tid efter att arvsskatten togs bort 17/12 2004 avled Anna-Stina.

Magnus Silfverstolpe hade fått Anna-Stinas förtroendet att vara testamentsexekutor, men avsa sig detta när vi påpekade det olämpliga med detta. Märkligt att Magnus som har en bror som är advokat (och far till antikdeckaren Pontus Silfverstolpe) inte insåg det olämpliga att åta sig detta uppdrag? En testamentsexekutor äger rätt att försälja föremål efter testators (den avlidne), men självfallet skall dessa föremål redovisas i bouppteckningen och ingå i bodelningen. Min mor utgick från att Magnus skulle göra det i samband med Jennys 25 års dag 2011, då det var Anna-Stinas önskan att kapitalet skulle vara låst fram till dess. Märkligt är dock att inte denna redovisning av hennes Ryska antikviteter – proveniens Maria Pavlovna ej inkommit.

Anna-Stina ringde mig februari 2005 och jag får en känsla av att hon då förstod att inte allt stod rätt till, men då var hennes krafter slut. Mer info kommer inom kort, tills dess läs om stölden på över 60 miljoner. / Anders Fors

Powered by WordPress Web Design by SRS Solutions © 2019 Anna-Stina Genteles ryska antikviteter Design by SRS Solutions
2 visitors online now
0 guests, 2 bots, 0 members
Max visitors today: 2 at 03:12 am UTC
This month: 8 at 09-10-2019 07:43 am UTC
This year: 14 at 02-14-2019 10:20 am UTC
All time: 32 at 04-05-2012 06:06 am UTC