Anna-Stina Genteles ryska antikviteter

stöld av antikviteter för över 60 milj. – proveniens Storfurstinnan Maria Pavlovna

Har precis sett sista avsnittet på serien bibliotekstjuven. Känner igen historien lite, kan inte annat än dra lite på munnen. Om inte herr boktjuv avslöjats skulle han bli lyckligare och känna sig mer tillfreds med livet? – Knappast!

Serien har kanske varit lite väl snäll. I sista avsnittet så fick vi se handlaren nere Amsterdam som inte brydde sig om att böckerna var stulna. Jag är tyvärr benägen att påstå att detta inte bara sker på kontinenten. Jag känner igen det sökande efter sanningen som några eldsjälar på KB utförde. Jag har själv under 5 år rullat upp en historia som slår det mesta. Förvånas också över hur ”konstälskare/kulturälskare” är beredda att totalt ignorera föremåls rätta proveniens, vilket i sin tur är en förlust för kulturarvet.

Hur sjutton kunde Bukowskis sälja föremål på 2005 års vårauktion med proveniens Ryska Tsarfamiljen utan att detta framgick i auktionskatalogerna. Skillnaden mellan stölden av Anna-Stina Genteles ryska föremål (proveniens tsarfamiljen-Maria Pavlovna) var att detta skedde mot en privatperson och då blundar Svenskt rättsväsende.

För er som ännu inte läst delarna av materialet i den fantastiska historien som med alla dess delar slår TV-serien om bibliotekstjuven – läs den här från början.

Vi lever i en tid då informationsflödet slår alla tidigare rekord. Via internet och massmedia så får vi tillgång till det mesta som sker i världen. Även nya massmediala nätverk som Wikileaks har rört om i grytan och det börjar bli allt mer uppenbart att information inte längre är förbehållt slutna rum utan det mesta läcker förr eller senare ut och blir publikt. En tydlig bild visas betraktaren att det i världen utspelar sig en oavbruten kamp mellan gott och ont.

All denna information om förtryck och övergrepp kan dock leda till vi sluter våra ögon för att fjärma sig från all denna information om onska och förtvivlan som idag flödar över oss. Jag vill då påminna er om att det finns lika mycket gott i världen som ont. I det ärende som jag grävt nu i 5 år så har jag mött människor som är rakryggade och står upp för sanning, Er önskar jag en God Jul & Ett Gott Nytt År!

Till den grupp som varit delaktiga i denna kupp eller sitter inne med information så hoppas jag att ert samvete under långhelgen får er att agera och stå upp för vad som är rätt och riktigt.

Jag har många återkommande besökare som följer ärendet med intresse och en del av dessa sitter säkert inne med information i ärendet, kontakta journalist (de får inte avslöja källan om ni så önskar), ett alternativ är också att ta kontakt med länskrim i Stockholm eller maila mig anders@fors.org.

Slutligen – till er alla som besökt sajten vill jag framföra ett stort tack för ert visade intresse och jag hoppas också att någon av alla de som hittills besökt min sajt (ca 2000 unika besökare) gör vad ni kan för att bidra till att vi får en bättre värld!

God Jul & Gott Nytt År!

Anders

Sanningen kryper sakta fram

Har precis sett Kalla Fakta om Walter Sommerlath och vi får nu alla under bästa sändningstid ta del av en historia som förnekats under lång tid.  Detta förnekande kanske fungerade för 20  år sedan, men idag när vi lever i ett informationssamhälle då går det inte lägga locket på. I mitt resercharbete angående den plundringen på över 60 miljoner av min dotters mormors hem så har jag sökt stöd från Kungahuset för att klara upp ett brott som borde rendera minst 6 års fängelse. Men även jag möts just av denna märkliga hantering – locket på. Jag har ett antal gånger skrivit till Kungen för att få tillgång till de dokument över verifikationer som finns i Prins Wilhelms arkiv, men fått nej. Jag har även erbjudit mig att bekosta någon av kungahuset utsedd person som skulle kunna titta bland dessa verifikationer, men ändå får jag nej. Kungahuset borde rimligen förstå nu med facit i hand att ”lägga locket på” inte fungerar idag och att priset i så fall blir för högt.

Bernadotteska arkivet

Verifikationer – Prins Wilhelms arkiv

Hela hanteringen från Kungahuset och Husgerådskammaren är märklig. Självfallet så finns det många personer inom Kungahuset som känner till föremålen efter Storfurstinnan Maria Pavlovna och att de förvarades i Skogsinstitutets lokaler. Mitt råd till Kungen är att söka lämna ett rent bord efter sig den dagen kronprinsessan Victoria tar över, för annars så riskerar hon att ställas till svars över sin fars gärningar på samma obehagliga sätt som Drottning Silvia nu får erfara. Det känns lite dubbelt när Drottning Silvia värnar om utsatta barn i världen, men när en flicka som förlorar sin mor vid 6 års ålder utsätts för ett brott som som slår det mesta om man är insatt i Svensk brottshistoria – då blundar och slingrar sig Kungahuset. Läs historien om stölden

Fotomontage

No comments
klicka för närbild

Våren 2010 besökte jag Ulf Littorin i Uddevalla, en av de som mottagit betalning för guldtallrikarna. Auktionspriserna på Bukowski våren 2005  var för dessa tallrikar mellan ca 500.000,- upp till ca 750.000,- stycket. Ulf var trevlig vid besöket och berättade att tallrikarna kom från hans släkt och att dessa köpts i Baltikum. Han sa också att han troligen hade några foton med dessa tallrikar.

Efter en stund så kom Ulf ut med några foton som jag bad att få fotografera av. Han bertättade för mig att bilderna var tagna från hans mor Wandas 50 års dag i hans föräldrahemHan var först lite tveksam, men gick med på detta till sist. Den vänstra bilden ovan är en av dessa bilder som jag fotade av med min Iphone vid detta besök. Klicka på den vänstra bilden och få den förstorad. Notera ”photoshopskuggan”, från ljuset faller en skugga som inte är realistisk  Den högra bilden är en tallrik som jag riggat upp i ungefär samma storlek och sen har jag jämfört skuggor som faller från stearinljusen, men även avsaknaden av skugga från ”guldtallriken” och väggen.

Om ni jämför med högra bilden så ser ni skillnad. Ulfs syster Kate Littorin som var inlämnare (kommitent) av de 6 guldtallrikarna förnekar all kännedom om Magnus Silfverstolpe. Jag har dock 3 oberoende personer som i inspelade samtal bekräftat att de gått på samma konfirmationsläger,  Rästenäs (i närheten av Lysekil), där även Magnus gick. När jag ringde upp (telefonsamtal inspelat) Kate Littorin förnekar hon gått på Restenäs och någon kännedom om Magnus. Även Ulf var helt ovetande om Magnus och även Restenäs. Jag har flera inspelade telefonsamtal från personer som hävdar det motsatta, visst är det märkligt, jag får inte riktigt ihop det hela! Visst minnet kan spela en spratt, men något stämmer inte. I samtalet med Kate så framhärdar hon så bestämt att hon ej gått på Restenäs och ej heller känner till någon Magnus så fråga om osäkerhet att minnas verkar inte föreligga hos henne. Vad som får henne att ändå framhärda detta är konstigt. Det som ställt upp som bulvaner och lämnat in dessa föremål har knappast haft någon kännedom om historien och därför borde dessa ställa upp för vad som är rätt och riktigt. Om man ändå inte gör detta så vet jag inte om det kan bero på rädlsa för skandal eller om de utsatts för hot. Det är också märkliga omständigheter kring inlämnande av tallrikarna. Ulf visade upp ett dokument som visade att  hans syster Kate Littorin var antecknad som kommittent (inlämnare),  men i förundersökningen så står Stefan Gustavssons namn endast omnämnt, mycket märkligt och förbryllande. Kates man heter Stefan Gustafsson (obs med f). Vad fick Kriminal inspektör Hans-Olov Skogqvist att skriva fel namn? Fick han fel information från Bukowski, eller är det något annat som ligger bakom? Stefan Gustavsson är ju som att hitta en nål i en höstack, till skillnad mot Kate Littorin. Att jag fick fram Kates namn som inlämnare var en slump, då en hygglig antikhandlare tipsade mig om att ta kontakt med skattemyndigheterna, men även samtal till personer som vittnade om att Kate gått på Restenäs tillsammans med min dotters Gudfar. Skattemyndigheten har varit mycket tillmötesgående och hjälpt mig med nödvändig info – ett stort tack!

Betalning för dessa 6 tallrikar skedde till 13 olika personer, något som i och för sig inte är så märkligt i detta land då de flesta söker komma ner i skatter.  Det som däremot var mer märkligt är den låga provisionen som Bukowski tog ut, ca 3 % mot ordinarie 12% – varför??

Har fler detaljer kring inlämningen av guldtallrikarna, men jag återkommer med dessa framöver, fram tills dess – läs lite om bildmanipulering , bildbehandling, se även finnfemfel samt detaljstudie. Jag upplever de flesta som jag varit i kontakt med som ganska hyggliga människor, så därför förstår jag inte riktigt varför saker och ting inte stämmer och varför en del inblandade väljer att tiga.

Min mor var av den uppfattningen att min dotter vid sin 25 års dag skulle få en redovisning av allt och att då allt skulle klaras ut. Min dotters mormor Anna-Stina hade ju skrivit i sitt testamente att hennes barnbarn skulle få full förfogande rätt över arvet först vid 25 år ålder.  Jag ser med spänning fram mot den 6/2 – 11. På återhörande, Anders

Vid Bukowskis vårauktion 2005 upptäckte jag föremål efter min dotters mormor som några månader tidigare avlidit. Efter en tids resercharbete framkom att föremål för över 60 miljoner försnillats (läs följande länk: inledningen ) och sålts via bulvaner. Vad gör då denna historia så exempelöst osmaklig? Min dotter var endast 6 år när hennes mor avled och detta har samvetslösa personer utnyttjat på ett sätt som står över vad varje normalt funtad människa kan förstå. Ett av dessa föremål som såldes på Bukowskis var ett par lystrar med koboltblått glas (en form av vägglampetter) – se bild nedan. Du som känner igen dessa eller var köpare till dessa  – hör av dig till mig (anders@fors.org) så skall du få ta del i intressant material.

Efter nyår så skall jag försöka få lite tid till att publicera ytterligare ett intressant telefonsamtal med en person ingift i släkten Bernadotte. Under detta samtal fick jag  berättat för mig att  Carl Johan Bernadotte af Wisborg hade ryska porslinsföremål.  Jag har varit i kontakt med Carl-Johan ett par gånger och jag upplevde honom som en sympatisk person, men av någon outgrundlig anledning så väljer även han att tiga. Anna-Stina nämnde för mig Carl Johan och hans dåvarande hustru (Kerstin W.) var med vid köpet av föremålen efter Maria Pavlovna. Jag har också varit kontakt med Kung Carl Gustaf ett antal tillfällen, se svar ang. förfrågan om att få kopior av verifikationer, se begäran Bernadotteska arkivet.

ryska lystrar med blått glas

Det har kommit till min kännedom att ett av de stulna föremål efter Anna-Stina som är omnämnt i förundersökningen har handlagts på ett märkligt sätt.  Ínlämnaren (bulvanen) är ej omnämnd i sitt rätta namn i förundersökningen utan istället så stod det Stefan Gustavsson m.fl.

Är det polisinspektören Hans-Olov Skogkvist som fått denna felaktiga namnuppgift av Bukowskis på vem som var inlämnare  (kommittent), eller har Hans-Olov på eget intiativ valt att uppge detta namn istället för inlämnarens  mycket mycket ovanliga för och efternamn, Kate Littorin?

En stank av rättsröta känns påtaglig!

Det är en geggig värld vi lever i, men trots att jag upplevt en hel del i mitt liv så slår detta det mesta. Ta dig tid och läs bloggen och klicka på de inlagda dokumenten så får du inblick i ett övergrepp som slår det mesta.

På återhörande / Anders Fors

Magnus Silfverstolpe

Är min dotters Gudfar – ärendet handlar om hur antikviteter för över 60 miljoner stals och lämnades in på auktionsföretaget Bukowskis av bulvaner. Historien utspelar sig i nutid, men startar egentligen redan 1908 när den sista ryska tsarens kusin Storfurstinnan Maria Pavlovna gifte sig med Prins Wilhelm. Historien startade för vår del 2005 när min dotters mormor Anna-Stina Gentele avled och vi en kort tid därefter började känna igen föremål från hennes hem som auktionerats ut till rekordpriser på Bukowskis vårauktion 2005 (se tallrikarna för 9,6 miljoner). Från det att Jennys mor avled 1993 så hade Magnus Silfverstolpe hjälpt Anna-Stina med olika tjänster från att ta hand om tvätt till att hyra ut lägenhet och ekonomiska ärenden.

Jag tog hjälp av en detektiv och la själv ner en massa arbete och vad som skett blev allt mer uppenbart under sommaren 2005. Jag kommer återkomma med mer detaljer kring polisanmälan och att den startades först i början av 2006, men lades snabbt ner av Hans Olof Skogqvist. När min dotter var på förhör hos Hans Olof så yttrade han sig enligt min dotter att ” räcker det inte med att du ändå kommer ärva flera miljoner”. Ganska chockerande att en polis ger uttryck för fördelningspolitiska åsikter i samband med ett förhör som gäller en förskingring/stöld. Även ett mycket okänsligt sätt att uttrycka sig till en ung kvinna (min dotter var 19 år vid förhöret) som vid 6 års ålder mist sin mor. Detta var uppgifter som kriminalinspektör Hans Olof väl kände till.

Den detektivbyrå som jag anlitade hade emellanåt hjälp av Eva-Maria van Der Kwast. Hon var lite bekant med den administrative chefen hos Bukowski (Marie-Louise Jansson). I samband med ett möte hos Bukowskis så fick Eva-Maria van Der Kwast klart för sig att det kunde vara mycket högre belopp än de ca 15 miljoner som Anders kände igen, det kunde vara värden över 60 miljoner. Tyvärr så spelade ej Eva-Maria van Der Kwast in samtalet, men hon har undertecknat ett intyg där hon redogör för mötet (se nedan).

intyg ang. mötet mellan Eva-Maria van Der Kwast och Bukowski

Omständigheterna kring denna fräcka ”kupp” är också lite speciella då den drabbade (min dotter) endast var 6 år när hennes mor dog och att hon av detta skäl har svårare att bevaka sin rättigheter avseende arvet efter sin mormor. Jag fick tips av en antikhandlare att kontakta skattemyndigheten – vilket jag gjorde och de har på många sätt varit hjälpsamma.

I samtal med skattemyndigheten så redogjorde de för mig att man upptäckt ”gemensamma nämnare” hos de bulvaner som lämnat in de Ryska antikviteterna till försäljning på bla ett av Sveriges mest kända auktionsföretag (Bukowski). Samordnaren inom skatteverket kunde givetvis för mig inte lämna närmare information då detta strider mot deras sekretess, men självfallet så skulle denna information varit till gagn för polisutredningen om polisen begärt denna.

Riksåklagaren

Trots att jag delgav denna information samt kompletteringar till Riksåklagaren, Kammaråklagare Nicklas Lagrell om detta material som Skattemyndigheten inhämtat så gjordes det från polis och åklagarhåll aldrig någon avstämning. I av mig inspelade samtal framgår det att ingen avstämning skedde. Detta fall är dock inte unikt, det är snarare en regel att myndigheter i vårt land aldrig samarbetar för brottsbekämpning. Även när det gäller anmälda ärenden till polisen avseende t.ex grov ekonomisk brottslighet så är det mycket ovanligt att samarbete sker med ekobrottsmyndigheten – även om även de utreder samma ärende. En annan detalj som är ganska fantastisk är att åklagaren i ett inspelat samtal säger att ”det är ju svårt att veta – Anna-Stina kan ju ha givit bort föremål”. Att mörka med gåvor och använda sig av bulvaner var inte aktuellt vid tidpunkten då gåvo och arvskattelagen förändrades 17/12 2004 på ett sätt som innebar att arvs och gåvoskatten upphörde att tas ut. När jag får höra detta så är det helt uppenbart att Riksåklagaren inte har läst handlingarna, för där framgår klart att han som i förundersökningen var misstänkt för förskingringen i samtal med boutredningsmannen försäkrat att han ej hade någon kännedom om några Ryska antikviteter. Bulvanerna har dessutom uppgivit de mest fantastiska historier om hur föremålen kommit i deras besittning. Dessa bulvaner kan också knytas till mannen som i förundersökningen var misstänkt för förskingringen/stölden. Se bildfiler avseende ingen kännedom om rysk samling eller ryska tallrikar.

Föremålens rätta Proveniens – Ryska Tsarfamiljen

Om Anna-Stina givit bort föremålen – varför har då inlämnarna (bulvanerna) ej uppgivit detta? Det är ju inte olagligt att ta emot gåvor, så varför ljuga om föremålens proveniens? Föremålens rätta proveniens är Tsar Alexander II, arv till sonen Storfurst Sergei (Maria Pavlovnas farbror) och sedan vidare arv till Storfurstinnan Maria Pavlovna. Maria Pavlovna var barnbarn till Tsar Alexander II och gifte sig med Prins Wilhelm 1908, men 1913 lämnade hon sin man och sonen Lennart. Hon åkte ner till Berlin där hon träffade sin far och 1914 var skilsmässan ett faktum.

Se även bildfil avseende föremålens proveniens – det över 100 år gamla dokumentet från St:Petersburg den 28 mars 1908.

En som berättat delar av historien för mig är min dotters mor, Hermine Gentele och om Ni går in på följande sida: Herrman Gentele så finns det också andra delar i Hermines adoptivföräldrars (Anna-Stina & Herman) liv som vi önskar mer info om. De som vi då önskar få kontakt med är barnflickor, hembiträden, men även kollegor till Herman Gentele.

Magnus Silfverstolpe – farbror till antikdeckaren Pontus Silfverstolpe

Även Hermines dotters Gudfar Magnus Silfverstolpe har redogjort för vissa intressanta detaljer i ärendet vilket vi är tacksamma för och vi hoppas att han kan bistå oss med ytterligare hjälp. Se bildserien av Magnus Silfverstolpe från mitten av 1990 talet, en av många gånger han besökte vårt hem med Anna-Stina. (Magnus Silfverstolpe-bild1 , Magnus Silfverstolpe-bild2 , Magnus Silfverstolpe-bild3 ).

Magnus Silfverstolpes brorson – Pontus Silfverstolpe (antikdeckaren) och Tom Österman (tidigare Chef för hemvärderingen på Bukowski) slutade på Bukowskis vid samma tid som förundersökningen startade och började hos Åmell´s.

Historien som berör stölden inbegriper allt från girighet, stöld, högfärd/fåfänga, men skall man se i ett historiskt perspektiv, dvs min dotters mammas livsöde då har vi även illegala aborter, narkomani, sexuella övergrepp, ett mord i perferin.

Anna-Stina Gentele hette som flicka Högström och var under åren 1955 – 1964 privatsekreterare till Prins Bertil.

Herman Gentele tjänstgjorde som biträdande överläkare på Karolinska fram till 1964. Herman hade också en privatmottagning på Götgatan 9 som hette Hud & Kön.

Gustaf Silfverstolpe (utbildad på polishögskolan)

Magnus har en brorson som heter Gustaf, tillika bror till Pontus Silfverstolpe – Antikdeckaren. Anna-Stina nämnde några gånger hans namn, bla att det var vänner till honom som hyrde lägenheten på Eriksbergsgatan 34, efter att Anna-Stina fått en plats på Borgarhemmet. Andrahandsuthyrningen av lägenheten hjälpte Magnus till med och inventarierna magasinerades i en lägenhet i närheten av polishuset vilket Anna-Stina tyckte kändes tryggt. Den lägenhetens adress var Parkgatan 10. Lägenheten var enligt uppgifter som kommit mig tillhanda belamrad med antikviteter. Även foto från lägenheten visar en miljö som knappast någon nyttjat för boende. Lägenheten på Parkgatan 10 såldes sedan av Gerd B. till Plura Jonsson och Plura ville gärna ha foton på lägenheten innan han renoverade den då den var i så dåligt skick, inte så konstigt med tanke på att lägenheten nyttjades som lager. Kvinnan (Gunvor H.) som ägde bostadsrättslägenheten köpte på antikmässan av Thunér antikhandel (Richard Thunér är vän med Tom Österman ) som i sin tur känner Pontus) en lampkrona (proviniens Maria Pavlovna) som funnits i Anna-Stinas hem till ett belopp av över 500.000,-. Märkligt att en kvinna som är över 80 år och har en lägenhet som mer är att likna ett lager köper en sådan dyr pjäs, se bild nedan.

Lampkronan med det koboltblå glaset från Anna-Stinas lägenhet

Proveniens - Maria Pavlovna

Skälet till detta var att undkomma reavinstskatten då man på så sätt fick ett högt ingångsvärde. När sedan Gunvor strax efter avled så ärvde hennes syster lampkronan och den försåldes på Bukowskis för strax över 500.000,-. Smidigt och elegant så trixades reavinstskatten bort.

Åter till Gustaf – Anna-Stina nämnde att hon blivit uppringd av grannar till den lägenhet som Anna-Stina lät hyra ut i andra hand. Anna-Stina sa att det varit grannar som klagat över störd nattsömn pga någon sen fest. Anna-Stina nämnde då också att Gustaf, Prins Philip och kompisar till Prins Philip varit med. Anna-Stina var så imponerad av kungahuset och njöt nog lite av att berätta detta för mig, hon tyckte också att det var lite onödigt att ringa och störa henne om en sådan sak sent på dygnet. Gustaf och Philip har bägge varit kadetter och jämngamla så det förefaller ej otroligt. Gustaf har gått på polishögskolan och har en far som är jurist. Visst är det en fantastisk historia, en historia som verkligen fått mig att inse att vi människor har olika drivkrafter här i livet.

Vi har nu delgivit Er lite av en historia rörande förskingring av Ryska antikviteter, men ännu bara presenterat små delar av allt bakgrundsmaterial, men allt efter kommer innehållet uppdateras.

När Jennys mormor Anna-Stina Gentele avled vår-vintern 2005 så presenterades det ett testamente där det framgick att det skulle finnas en förteckning (se testamente, bild 1 , bild 2 , bild 3 , bild 4 ). När vi då efterfrågade denna förteckning så fick vi av vår dotters gudfar höra ”de var tänkt att det skulle upprättas en förteckning, men den blev aldrig av”. Detta är mycket märkligt eftersom Jennys mor Hermine, men även av Anna-Stina själv fick höra att det upprättats en förteckning. Detta stämmer även med den lapp som jag hittade inrullad i ett av de föremål som fanns kvar vid bouppteckningen efter Anna-Stina, se bild nedan.

Den missade lappen

Magnus skrev också i ett brev daterat 2/8 2005 att han ”inte rätt skulle förvalta hennes förtroende Anna-Stina givit honom genom att efter hennes död redogöra för saker som hon ville hålla för sig själv”, läs brev nedan.

brevet från min dotters gudfar Magnus Silfverstolpe

Fler föremål

Ett av de föremål som jag minns och som jag har en bakgrundshistoria till är Lystrarna (en form av lampetter för levande ljus med blått glas). Just dessa lampetter visade Hermine och Anna-Stina mig då de hade en väldigt ful tennlagning gjord. Anna-Stina berättade också att hennes bror – Olle Högström hjälpte henne med att låta tillverka ett nytt blått glas då han var vd för ett glasbruk, då det var trasigt på den ena ”lampetten”. Dessa Lystrarna försåldes på Bukowskis vårauktion 2005 till ett belopp av ca 300.000,-. Till dig som ropade in dessa lystrar – hör av dig, jag har mycket intressant information avseende dessa – vänligen kontakt mig då på mail (anders@fors.org). Se bild nedan på lystrarna

Lystrar med koboltblått glas

Kungahuset

Med hjälp av en fil doktor i historia så fick jag kännedom om att det finns ett arkiv som heter Prins Wilhelms arkiv. Jag fick tillgång att läsa allt material jag begärde, dock ej det mest intressanta: ”verifikationer 1952 – 1964. Av helt obegripliga skäl så har jag trots flera skrivelser till såväl Konungen samt Riksmarskalk Ingemar Eliasson fått nej, se ett av breven sänt den 28/11 -06 (omgjort till jpg-bild)

begäran att få tillgång till verifikationer 1952 - 1964

Verifikationerna i Prins Wilhelms arkiv 1952 - 1964

Min dotters mammas livsöde står över allt vad som man kan föreställa sig ett barn skall behöva utstå. Hon är dessutom inte obekant för kungahuset då hon Lucia 1962 blev hämtad av en kunglig bil med chafför tillsammans med barnflicka och Anna-Stina för att lussa hos Kungafamiljen.

Anna-Stina hade en nära relation med Prins Bertil redan 1939 och var ofta hos Bertil i villa Solbacken under 1939 – fram till 1942. Anna-Stina hade egen nyckel till Villa Solbacken som Bertil hyrde. Hermine von Essen köpte villan 1939 och hennes man Rutger von Essen (kammarherre) och diplomat stationerad under krigsåren i Berlin, Paris och Helsingfors fram till 1947. När de återvände till Sverige så bosatte de sig på Skokloster.

Tankar kring skojarna

Den grupp människor som är i stånd att göra en fräck kupp likt den min dotter drabbats av är lyckligtvis liten. Vi har ett annat dagsaktuellt fall där adelsmannen Johan af Donner (drabbad av guldsot) duperade många personer inom Rödakorset och i hans närmsta omgivning. Vilka bevekelsegrunder driver dessa människor att göra dessa samvetslösa brott? Den personlighetstyp som närmast passar in med denna typ av brott är psykopater/sociopater. De besitter ytterst manupulativa personlighetsdrag som är nödvändiga för att kunna utföra dessa brott, som för gemene man känns så obegripligt låga. Vi måste alla, och då även anhöriga och närstående hjälpas åt att stoppa dessa människor då de ställer till så mycket skada i vårt samhälle!

Nu har Chefs JO Mats Melin en än gång kritiserat Åklagare och Polis. Denna gång tar han upp hur illa bedrägeriärenden sköts, läs artikel. Ja det är bra med ett konstaterande, frågan är bara vad som skall göras för åtgärder och sedan – hur skall man ge upprättelse till alla dem som drabbats! Läs även bilden nedan, som förklarar varför Stockholms bedrägerirotel ej fungerar.

Bedrägeriroteln har fått i uppdrag från Regering/riksdag att prioritera bidragsbrott

bidragsbrott - ett problem för polisen

Jag tog i veckan och sände ett mail till Justitiedepartementet, men även till den åklagare som handlade ärendet om stölden av Anna-Stinas ryska föremål efter Maria Pavlovna. För säkerhets skull så mailade jag även en kopia till en dagstidning och till JO. Jag kommer nästa vecka att återge hela mailet, men i stora drag så tog jag upp det som jag under en längre tid känt till – rättsväsendet haltar betänkligt. Nu när även JO Mats Melin påtalar brister som visar att det står ändå värre till än vad jag i min vildast fantasi kunde föreställa mig – då är det väl rimligt att alla drabbade får en skyndsam upprättelse? Om inte stadsmakten skyndsamt åtgärdar dessa brister då kommer brottsligheten i form av bedrägerier eskalera.

Besök av sajten www.rättsröta.se från de inblandade

Den 24/2 kl. 17.02 fick sajten besök från en av inlämnarna (bulvanerna), har även talat med den mannen samt spelat in samtalet, vilket var lätt underhållande. Han stammade lite, men lät annars ganska trevlig. Kan tänka mig att han ställde upp för att göra en ”väntjänst” där ”skojaren” hävdat att han behöver hjälp med inlämning för att slippa skatter då vederbörandes släkt arbetar inom auktionsbranschen. Tillbaka till bulvanen – som föresten har samma förnamn som jag – Anders. Han har en liknande bakgrund som min dotter, nämnligen att mista en förälder som litet barn, faktiskt nästan exakt samma ålder.

Ja du Anders – du borde ta kontakt med den som lurat in dig i denna soppa och kräva att vederbörande gör rätt för sig. Tror knappast du hade en aning om på vilken nivå denna ”väntjänst” skulle befinna sig på. Kul när man får en bild med karta på surfarna av sidan, se karta

Söndagen den 21/2 strax före 8.00 på morgonen så hade jag riktigt ”fint” besök. Sitta och surfa så tidigt på morgonen – sömnproblem? I så fall så är det ett hälsotecken, se karta.

Till de skojarna som läser detta – säger jag bara – det kommer mera! Jag tror också att det inte är några problem med att få allmänheten att reagera om de bara får info om hur illa ställt det är.

Min målsättning är att skapa en debatt om bla bristen på samarbete mellan statliga myndigheter vid brottbekämpning. I ett längre perspektiv är tanken att sammanställa allt material och därefter påbörja arbetet med att skriva en bok om ett liv som bar på så mycket smärta.

På återhörande Anders Fors anders@fors.org 08-882936

Bokförlaget Grävaren (reg. febr. 2010)

Närstående Silfverstolpe

Den utredning som utfördes av den detektiv jag anlitade  sommaren 2005 var sett till dagens ljus ej fullständigt och det beror bla på att vår familj befann sig i en mycket stressad situation då min hustru som är barnmorska hade drabbats av hepatit c i sitt arbete. Samtidigt så väntade familjen tillökning och när sedan vår son David föddes den 14 april 2004 så fick vi vänta ända fram till slutet av 2005 innan vi var helt säkra på att han ej smittats. Därefter kom nästa slag för vår familj, min mor Martha Fors drabbades av den hemska sjukdomen ALS, och efter några års kamp avled hon våren 2008. Allt detta sammantaget bidrog till att jag inte kunde fokusera på det brott som min dotter utsatts för – plundringen av hennes mormors hem. Tillsammans med allt det material som jag idag har tagit fram så är det ingen tvekan om hur brottet gått till. Jag hoppas nu att Citypolisen i Stockholm gör den grundliga utredning som man som medborgare har rätt att begära i ett ärende som detta.

Känns dock lite märkligt varför personer som lämnat in dessa föremål skulle hitta på dess proveniens om de mot förmodan skulle fått dessa föremål av Anna-Stina. Gåvo och arvskatten togs bort 17/12 2004 så något skäl att ljuga för att t.ex undkomma gåvoskatt fanns inte. Det är också märkligt att personer som lämnat in föremålen går att knyta till min dotters gudfar Magnus Silfverstolpe. När jag ringde upp en av dessa personer (samtal inspelat) så förnekade denne person någon kännedom om Magnus – trots att jag har 3 helt oberoende vittnesmål (inspelade) om att de känner varandra. Med vittnesmål, inspelade telefonsamtal och avstämning med skattemyndigheten, mm mm går detta brott att lösa.

En katastrof för branschen

Det talades om katastrof för branschen, jag känner snarare att det är en katastrof för ett samhälle om man tillåter brottslingar som dessa att undfly. Visst lever vi i ett tjuvsamhälle, men någon måtta måste det väl ändå finnas? Jag har konstaterat att det inte enbart är hos Bukowskis föremål från Anna-Stina dykt upp utan ett antal olika auktionsföretag finns med. Att det dyker upp stulna föremål på auktionsföretagen är knappast märkligt med tanke på allt som stjäls. Jag tror dock det är sällan en ovårdad missbrukare lämnar in objekt – nej de tvättas genom att passera flera olika personer och är det riktigt heta föremål då kan man ju alltid låta magasinera föremålen en tid. Är sedan inlämnarna kända personer eller kanske rentav adliga då är det väl ingen som höjer ögonbrynen – eller – likhet inför lagen? Det märkliga är den tystnad som råder. Sverige har en lång tradition av knutpunkt för stöldgods. Ett  anledning till detta är vår neutralitet och just dessa neutrala länder som Sverige, Schweiz och Sydamerika var perfekta tjuvgömmor efter andra världskriget. Tystnaden får dock mig att fundera om auktionsbranschen är så smutsig att alla har något på sitt samvete och att detta är skälet till tystnad?  /Anders Fors

Eriksbergsgatan 34 – bevittnande av testamente

Det finns ett tydligt mönster när jag sökt kontakt med vänner och bekanta till Anna-Stina. I de fall Magnus Silfverstolpe känner till dessa personerna så möts jag av en egendomlig tystnad. Jag har kontaktat t.ex Karin Ursing Rask ett flertal gånger via mail och facebook, men ingen reaktion. Karin Ursing Rask är illustratör (se google)och bör rimligtvis ha ett hyfsat bildminne. Har även beskrivit vad som hänt med min dotters mormors hem och bett Karin att titta på bilder av föremål som jag sänt länkar till. Ingen reaktion, och då har hon besökt Anna-Stinas lägenhet och bott i samma hus och även bevittnat testamentet, men vi möts av enbart tystnad. Se nedan skärmdumpar av mail och försök till kontakt via facebook. Först så lägger jag in den delen av testamentet där det framgår att Karin Ursing Rask bevittnade testamentet, sen så har ni skärmdumpar av mail och facebook.

Utöver detta så har jag även så nå henne på annat sätt, men möts av enbart tystnad. Länkadresserna på mailen och försök till kontakt via facebook är idag inte aktuella utan fors har ändrats till guldsmed och de korrekta länkarna idag är: http://www.guldsmed.com/foremal/ .

Svensken i gemen är väldigt konflikträdd, men det får väl ändå vara någon måtta – läser man denna blogg så bör varje sunt tänkande människa förstå att ligger mer än en hund begraven. Även om det skulle vara så att jag är en galning, varför kan Karin inte sända ett svar till min dotter – jag bifogade faktiskt hennes mailadress. Sen en uppmaning till Karin – skriv inte på några mer testamenten om du inte är villig att svara på mail från de anhöriga. Jag har idag så mycket på fötterna så även en medioker polismyndighet borde klara upp detta ärende. På återhörande / Anders F.

Karin Ursing Rask bevittnar testamentet facebook - ursing rask mail sänt den 30/3 -10 ursing rask
Karin Ursing Rask bevittnar Anna-Stina Genteles testamente Försök till kontakt via facebook, där jag sänt Karin länkar till bilder och bett henne svara på om hon känner igen föremålen – men inget svar. Försök till kontakt via facebook, där jag sänt Karin länkar till bilder och bett henne svara på om hon känner igen föremålen – men inget svar.
Prins Bertils privatsekreterare

2 dokument ang. Prins Bertils privatsekreterare (artikeln från Allers är från 1961, nr 14)

Telefonsamtal 12/8 -06

I mitt förra inlägg utlovade jag ett intressant telefonsamtal – klicka på:  telefonsamtal 12/8 -06 – så får ni lyssna på vad en vän till Hermine berättade för mig. Hon fick höra berättat av Hermine om: ”att de hade stora tillgångar och hon talade också om det Ryska Tsarhuset och jag kommer ihåg den här Storfurstinnan”. Märkligt att Bukowskis kunde sälja så mycket på vårauktionen 2005 som hade proveniens Ryska Tsarfamiljen utan att reagera! På återhörande / Anders

Powered by WordPress Web Design by SRS Solutions © 2019 Anna-Stina Genteles ryska antikviteter Design by SRS Solutions
3 visitors online now
0 guests, 3 bots, 0 members
Max visitors today: 3 at 01:44 am UTC
This month: 9 at 05-21-2019 04:28 am UTC
This year: 14 at 02-14-2019 10:20 am UTC
All time: 32 at 04-05-2012 06:06 am UTC