Sanningen kryper sakta fram
Har precis sett Kalla Fakta om Walter Sommerlath och vi får nu alla under bästa sändningstid ta del av en historia som förnekats under lång tid. Detta förnekande kanske fungerade för 20 år sedan, men idag när vi lever i ett informationssamhälle då går det inte lägga locket på. I mitt resercharbete angående den plundringen på över 60 miljoner av min dotters mormors hem så har jag sökt stöd från Kungahuset för att klara upp ett brott som borde rendera minst 6 års fängelse. Men även jag möts just av denna märkliga hantering – locket på. Jag har ett antal gånger skrivit till Kungen för att få tillgång till de dokument över verifikationer som finns i Prins Wilhelms arkiv, men fått nej. Jag har även erbjudit mig att bekosta någon av kungahuset utsedd person som skulle kunna titta bland dessa verifikationer, men ändå får jag nej. Kungahuset borde rimligen förstå nu med facit i hand att “lägga locket på” inte fungerar idag och att priset i så fall blir för högt.
Bernadotteska arkivet
Hela hanteringen från Kungahuset och Husgerådskammaren är märklig. Självfallet så finns det många personer inom Kungahuset som känner till föremålen efter Storfurstinnan Maria Pavlovna och att de förvarades i Skogsinstitutets lokaler. Mitt råd till Kungen är att söka lämna ett rent bord efter sig den dagen kronprinsessan Victoria tar över, för annars så riskerar hon att ställas till svars över sin fars gärningar på samma obehagliga sätt som Drottning Silvia nu får erfara. Det känns lite dubbelt när Drottning Silvia värnar om utsatta barn i världen, men när en flicka som förlorar sin mor vid 6 års ålder utsätts för ett brott som som slår det mesta om man är insatt i Svensk brottshistoria – då blundar och slingrar sig Kungahuset. Läs historien om stölden
