Category: Proveniens – Tsarfamiljen

maria pavlovna, storfurst sergei, tsar alexander ll – den rätta proveniensen

  • Fotomontage

    klicka för närbild

    Våren 2010 besökte jag Ulf Littorin i Uddevalla, en av de som mottagit betalning för guldtallrikarna. Auktionspriserna på Bukowski våren 2005  var för dessa tallrikar mellan ca 500.000,- upp till ca 750.000,- stycket. Ulf var trevlig vid besöket och berättade att tallrikarna kom från hans släkt och att dessa köpts i Baltikum. Han sa också att han troligen hade några foton med dessa tallrikar.

    Efter en stund så kom Ulf ut med några foton som jag bad att få fotografera av. Han bertättade för mig att bilderna var tagna från hans mor Wandas 50 års dag i hans föräldrahemHan var först lite tveksam, men gick med på detta till sist. Den vänstra bilden ovan är en av dessa bilder som jag fotade av med min Iphone vid detta besök. Klicka på den vänstra bilden och få den förstorad. Notera “photoshopskuggan”, från ljuset faller en skugga som inte är realistisk  Den högra bilden är en tallrik som jag riggat upp i ungefär samma storlek och sen har jag jämfört skuggor som faller från stearinljusen, men även avsaknaden av skugga från “guldtallriken” och väggen.

    Om ni jämför med högra bilden så ser ni skillnad. Ulfs syster Kate Littorin som var inlämnare (kommitent) av de 6 guldtallrikarna förnekar all kännedom om Magnus Silfverstolpe. Jag har dock 3 oberoende personer som i inspelade samtal bekräftat att de gått på samma konfirmationsläger,  Rästenäs (i närheten av Lysekil), där även Magnus gick. När jag ringde upp (telefonsamtal inspelat) Kate Littorin förnekar hon gått på Restenäs och någon kännedom om Magnus. Även Ulf var helt ovetande om Magnus och även Restenäs. Jag har flera inspelade telefonsamtal från personer som hävdar det motsatta, visst är det märkligt, jag får inte riktigt ihop det hela! Visst minnet kan spela en spratt, men något stämmer inte. I samtalet med Kate så framhärdar hon så bestämt att hon ej gått på Restenäs och ej heller känner till någon Magnus så fråga om osäkerhet att minnas verkar inte föreligga hos henne. Vad som får henne att ändå framhärda detta är konstigt. Det som ställt upp som bulvaner och lämnat in dessa föremål har knappast haft någon kännedom om historien och därför borde dessa ställa upp för vad som är rätt och riktigt. Om man ändå inte gör detta så vet jag inte om det kan bero på rädlsa för skandal eller om de utsatts för hot. Det är också märkliga omständigheter kring inlämnande av tallrikarna. Ulf visade upp ett dokument som visade att  hans syster Kate Littorin var antecknad som kommittent (inlämnare),  men i förundersökningen så står Stefan Gustavssons namn endast omnämnt, mycket märkligt och förbryllande. Kates man heter Stefan Gustafsson (obs med f). Vad fick Kriminal inspektör Hans-Olov Skogqvist att skriva fel namn? Fick han fel information från Bukowski, eller är det något annat som ligger bakom? Stefan Gustavsson är ju som att hitta en nål i en höstack, till skillnad mot Kate Littorin. Att jag fick fram Kates namn som inlämnare var en slump, då en hygglig antikhandlare tipsade mig om att ta kontakt med skattemyndigheterna, men även samtal till personer som vittnade om att Kate gått på Restenäs tillsammans med min dotters Gudfar. Skattemyndigheten har varit mycket tillmötesgående och hjälpt mig med nödvändig info – ett stort tack!

    Betalning för dessa 6 tallrikar skedde till 13 olika personer, något som i och för sig inte är så märkligt i detta land då de flesta söker komma ner i skatter.  Det som däremot var mer märkligt är den låga provisionen som Bukowski tog ut, ca 3 % mot ordinarie 12% – varför??

    Har fler detaljer kring inlämningen av guldtallrikarna, men jag återkommer med dessa framöver, fram tills dess – läs lite om bildmanipulering se även finnfemfel samt detaljstudie. Jag upplever de flesta som jag varit i kontakt med som ganska hyggliga människor, så därför förstår jag inte riktigt varför saker och ting inte stämmer och varför en del inblandade väljer att tiga.

    Min mor var av den uppfattningen att min dotter vid sin 25 års dag skulle få en redovisning av allt och att då allt skulle klaras ut. Min dotters mormor Anna-Stina hade ju skrivit i sitt testamente att hennes barnbarn skulle få full förfogande rätt över arvet först vid 25 år ålder.  Jag ser med spänning fram mot den 6/2 – 11. På återhörande, Anders

  • telefonsamtal

    Telefonsamtal 12/8 -06

    I mitt förra inlägg utlovade jag ett intressant telefonsamtal. På länken nedan kan ni lyssna på ett telefonsamtal från den 12/8 -06  på vad en vän till Hermine berättade för mig. Hon fick höra berättat av Hermine om: “att de hade stora tillgångar och hon talade också om det Ryska Tsarhuset och jag kommer ihåg den här Storfurstinnan”. Märkligt att Bukowskis kunde sälja så mycket på vårauktionen 2005 som hade proveniens Ryska Tsarfamiljen utan att reagera! På återhörande / Anders

     

    Klicka på medialänken nedan för att lyssna på telefonsamtalet

     

     

  • kejserliga ryska porslinsfabriken

    Kejserliga Ryska Porslinsfabriken

    Jag har nu beslutat för att lägga in lite mer material och börjar då med redogörelsen från en av inlämnarna Marianne Brodin, där det framgår i “polisundersökningen att vederbörande uppgivit att “tallrikarna tillhört makens släkt och de var inropade på Bukowskis någon gång i början på 1900-talet. De hade enligt hennes uppgift legat i ett källarföråd under senare år och hade tänkts slängas”

    Jag har kontaktat Marianne Brodin ett flertal gånger utan någon respons, trots att jag delgivit henne stora delar av den mycket tragiska bakgrund som Jennys mor hade och även hur sanslöst fräck jag anser denna kupp utförts. Jag har också delgivit henne min övertygelse att hon inte har någon aktiv del i denna kupp – utan troligen endast utfört en väntjänst. Marianne Brodin har är medförfattare till boken “Självkänsla att förstå sig själv och andra“. Det som Marianne belyser i boken – hur viktigt ett barns första år för dess framtida självkänsla är något som verkligen Hermine fick erfara. Hermines liv var kantat av övergrepp, något som jag kommer återkomma till i min planerade bok. Dessa övergrepp upphörde inte i och med hennes död utan fortsatte sedan genom storstölden av de ryska konstskatterna. Jag begriper inte hur vuxna människor kan bära på vetskapen om att vara inblandad i en så otäck historia utan att träda fram och stå upp för sanningen.

    Det framgår också i texten att Bukowski i sin katalog ej uppgivit annat än Ryskt 1800-tal. Mycket märkligt att tillverkaren – Den Ryska Kejserliga Porslinsfabriken ej omnämndes – heller inget om tallrikarnas proveniens!

    Att inte heller Den Ryska Kejserliga Porslinsfabriken omnämnts på följande bild är märkligt. Det har skrivits böcker om denna porslinsfabrik, en bok jag kan rekomendera är “Das Weisse Gold Der Zaren“.

    Se nedan del av texten från polisutredningen:

     

     

    Nedan intyg från personer som vittnar om att de känner igen de ryska soldattallrikarna från Anna-Stinas hem

     

    Ovanstående intyg ger uppgiftslämnaren intressant information om att hennes
    far talat om Stintans (Anna-Stinas) Ryska Soldattallrikar.
    Ovanstående intyg: “Soldatbilderna med grönt tycker jag mig känna
    igen”. Uppgiftslämnaren såg dessa för 22 – 23 år* sedan samt kristallkronan
    och lampetterna (lystrarna).
    *
    Då denna förfrågan sändes
    hösten 2007, så vi får lägga på 3 år vilket innebär att han säger sig sett
    dessa mitten av 1980 talet, vilket stämmer bra då Hermines och min dotter
    föddes 1986.
    Ovanstående intyg: “mörkt grönkantade tallrikar med militärmotiv”
    och “den underbara te-te servisen”
    Ovanstående intyg: “svagt minne tallrikar med militärmotiv”

    mailväxling med pirjo (Jennys gudmor) ang. föremålen hos Anna-Stina
    mailväxling
    med Jennys gudmor ang. länkar till bilder av föremål som Pirjo bekräftar
    att hon känner igen.
    läs hela mailet, klicka
    här
    De föremål som jag sände bildlänkar på till Pirjo är de klickbara
    länkar till höger. I bildfilen så är web-adressen fors.org, men domännamnet
    har ändrats till g uldsmed.com så därför har jag lagt länkarna till höger
    så ni kan se vilka föremål som Pirjo kände igen från Anna-Stinas hem.
    Jag återkommer inom kort med intressanta telefonsamtal – på återhörande /Anders Fors
  • skogsinstitutet

    Jag var kontakt med bla uppdrag granskning och de la ner ca 40 timmars arbete på ärendet enligt deras utsago. Ja vet inte vad jag skall säga om Uppdrag Granskning och deras journalistiska förmåga eller vilja? Köttfärs – ja det var ett snabbt och enkelt reportage som gick hem i stugorna. Betraktaren behöver inte tänka så mycket – budskapet går fram, snabbt och elegant på bästa sändningstid. I min dotters case så har jag lagt ner minst 7000 timmar och har samlat ihop ett enormt underlag – nästan svårt att överblicka. Ändå förstår jag inte hur “proffs journalister” kan göra sådana missar. Jag berättade för dom om Skogsinstitutet och att jag fått berättat av min dotters mor och hennes mormor (Anna-Stina Gentele, född Högström) om att föremålen förvarades där efter att Prins Wilhelm och Storfurstinnan Maria Pavlovna separerat. Oakhill sålde prins Wilhelm till Italienska staten i början av 1920 talet och själv flyttade han till Stenhammar. Uppdrag granskning tog kontakt med kungahusets representanter (livrustkammaren eller husgerådskammaren) och “de visste självfallet ingenting om någonting” kring detta. Själv så ringde jag senare upp Lars Göran Löfström på Statens fastighetsverk (25/3 -09) och berättade att min dotters mormor var privat sekreterare till Prins Bertil och att min dotters mormor och hennes man köpt föremål som magasinerats i Skogsinstitutets lokaler. Jag blev då avbruten av Lars Göran som sa att det var ju lustigt, men Prins Bertil hade en tanke på att ha Skogsinstitutet som sin privatbostad. Jag frågade om det var i början på 1940 talet och fick då ett ja till svar, samtalet inspelat, klicka på medialänken nedan. Då faller ytterligare en pusselbit på plats för Anna-Stina har berättat för mig att hon hade nycklar till Skogsinstitutet. Tänk vad en vanlig envis privat reserchare kan få fram som våra kända journalist proffs missar. Sen börjar jag också undra – kan det vara så att Svenska journalister inte vill stöta sig med “överheten”, eller kan det vara så att vi är ett litet land och “alla känner alla”, eller är det så att det är enklare att skriva om köttfärs? Jag gräver vidare och vi får se vad som kommer härnäst – läs inledningen av storyn om stölden på över 60 miljoner . Avslutningsvis så vill ja be Lars-Göran om ursäkt, men tyvärr så är det så många personer som tagit tillbaka vad de tidigare sagt så jag har sedan ett par år tillbaka spelat in samtliga samtal som har med detta ärende att göra. / Anders Fors

     

    Klicka på medialänken nedan för lyssna på samtalet

  • Kröningsalbumet

    kröningsalbum
    kröningsalbumHermine berättade för mig om att de hade ett kröningsalbum. Måste erkänna att jag var mer intresserad av Hermine vid detta tillfälle än den historia som hon under natten berättade.

    Hon talade om Storfurstinnan Maria Pavlovna och tsarfamiljen och de föremål som Anna-Stina och Herman köpt efter henne och att dessa föremål förvarades i Skogsinstiutetet.

    Jag kände som 19 åring inte till denna byggnad, men fick berättat för mig att det var i Nobelparken invid Djurgårdsbron. Detta unika kröningsalbum var också ett av de föremål som försåldes vårauktionen 2005, tillsammans med de gröna tallrikarna som jag sett vid ett flertal tillfällen.

    "guldtallrikarna" och de gröna soldattallrikarna
    kejserliga porslinsfabriken

    De 12 gröna tallrikarna stod jag och tittade på första gången när min klasskamrat Tomas sällskapade med Hermine och han gick in till hennes rum medan jag stod och väntade på dem. Jag kanske stod och väntade ca 20 minuter där i hallen och ett av de 2 rummen som gick i fil och gick fram och tillbaka och tittade på väggarna. På just dessa gröna soldattallrikar, där jag bla starkt minns en av dem där 3 män med mössor som nästan såg ut som tillplattade kockmössor som var gråa, men även andra har jag starka minnen av.

    Det jag också kommer ihåg från denna stund av väntan var tavlan med skeppet som gick i kvav. Nu talar vi om första gången (1977 -1978) jag var på Eriksbergsgatan hos Hermine och Anna-Stina och det blev många andra besök också, men just från denna första gång är minnet så starkt. Det var dessa föremål som Hermine sedan berättade för mig första gången vi älskade med varandra vill minnas det var hösten 1979. Hermine berättade även för mina föräldrar om att de “minsann hade guldtallrikar”. Min far blev lite trött på vad han upplevde som skryt över föremål från tsarfamiljen. Diskussionen kom upp när Hermine var på vårt landställe och fick se den servis som min far köpt till mamma (kunglige dansk – musselmalet). / Anders Fors

  • Proveniens – ryska tsarfamiljen

    I tidigare inlägg så gav jag uttryck för min förvåning om att Bukowski inte uppgivit proveniensen. För att förtydliga mitt tidigare inlägg så ligger det till följande. I t.ex exempel tallrik nr 1375 – såld på vårauktionen 2005 så uppgav man följande:

    1375. TALLRIK, porslin. Ryssland, Kejserliga Porslinsmanufakturen i St Petersburg, Nikolaj II (1894-1917). Signerad Kirsanof 1909. Kavetten med målad dekor av militärmotiv mot stadsbebyggelse, brättet med förgylld ciselerad dekor av lagerblad och det ryska riksvapnet. På baksidan inskription Pauls Livgardesregemente. Diameter 24 cm. Förgyllningen ngt nött.
    Efter orginalverk av Masurovski.V.V.

    A Russian Military plate, St Petersburg Niholaus II (1894-1917). Utropspris: 60.000,-  (klubbat pris: 540.000,-)(källa – Bukowski)

    Den av Bukowski ovan nämnda Pauls livregemente? Vem ar denne Paul?Paul var Maria Pavlovnas far, se: Storfurst Paul (Pavel Aleksandrovitj av Ryssland). Dessa guldkantade tallrikar var till antalet 6 st och Anna-Stina och Herman köpte dem tillsammans med de 12 st gröna tallrikarna  och en mängd andra föremål som blev kvar när Maria Pavlovna hastigt lämnade Sverige 1913.

    Året efter gick skilsmässan igenom mellan Maria och Prins Wilhelm. Efter att Prins Wilhelms sålt Oakshill till Italienska staten så förvarades föremålen i Skogsinstitutets lokaler (vid Djurgårdsbron). Lyssna på det intressanta samtalet på följande sida med Lars-Göran Löfström, tidigare förvaltare vid Statens Fastighetsverk.

    Klicka på medialänken nedan för lyssna på samtalet

     

    Sen så har vi en tallrik från ytterligare en släkting till Maria Pavlovna som såldes på Bukowskis vårauktion och med en proveniens som också är klar och tydlig och helt i strid med den som inlämnaren (bulvanen) uppgivit.  Se info nedan:

    Kavetten med målad dekor av kavalleriofficerare, brättet med förgylld ciselerad dekor av lagerblad och det ryska riksvapnet. På baksidan inskription “Livgardet under Maria Feodorovna”. Diameter 24 cm. Utrop: 60.000,- (klubbat pris: 710.000,-).  Ryssland Kejserliga Porslinsmanufakturen i St Petersburg, Nicholaj II (1894-1917). Signerad Gurijajev 1909.

    Maria Fedorovna (även omnämnd som Maria Fjodorovna) var änke kejsarinna efter Tsar Alexander III, vilken i sin tur var farbror till Maria Pavlovna.
    Bulvanernas påhittade historier om hur deras familjer kommit över dessa föremål är löjeväckande. / Anders Fors
    Storfurst Pauls livregemente
    Storfurst Paul – Maria Pavlovnas far

     

    Livgardet under Maria Fedorovna
    änke kejsarinnan Maria Fedorovna
  • foton Magnus Silfverstolpe

    Magnus Silfverstolpe fotat kring 1994 i Mälarhöjden

     

    Nedan Magnus leende hemma hos familjen Fors i Mälarhöjden

    Till vänster i bild ser vi Anna-Stina Gentele och därefter Anders Fors, Marta Fors och Magnus Silfverstolpe (Jennys gudfar)