Magnus Silfverstolpe
Är min dotters Gudfar – ärendet handlar om hur antikviteter för över 60 miljoner stals och lämnades in på auktionsföretaget Bukowskis av bulvaner. Historien utspelar sig i nutid, men startar egentligen redan 1908 när den sista ryska tsarens kusin Storfurstinnan Maria Pavlovna gifte sig med Prins Wilhelm. Historien startade för vår del 2005 när min dotters mormor Anna-Stina Gentele avled och vi en kort tid därefter började känna igen föremål från hennes hem som auktionerats ut till rekordpriser på Bukowskis vårauktion 2005 (se tallrikarna för 9,6 miljoner). Från det att Jennys mor avled 1993 så hade Magnus Silfverstolpe hjälpt Anna-Stina med olika tjänster från att ta hand om tvätt till att hyra ut lägenhet och ekonomiska ärenden.
Jag tog hjälp av en detektiv och la själv ner en massa arbete och vad som skett blev allt mer uppenbart under sommaren 2005. Jag kommer återkomma med mer detaljer kring polisanmälan och att den startades först i början av 2006, men lades snabbt ner av Hans Olof Skogqvist. När min dotter var på förhör hos Hans Olof så yttrade han sig enligt min dotter att ” räcker det inte med att du ändå kommer ärva flera miljoner”. Ganska chockerande att en polis ger uttryck för fördelningspolitiska åsikter i samband med ett förhör som gäller en förskingring/stöld. Även ett mycket okänsligt sätt att uttrycka sig till en ung kvinna (min dotter var 19 år vid förhöret) som vid 6 års ålder mist sin mor. Detta var uppgifter som kriminalinspektör Hans Olof väl kände till.
Den detektivbyrå som jag anlitade hade emellanåt hjälp av Eva-Maria van Der Kwast. Hon var lite bekant med den administrative chefen hos Bukowski (Marie-Louise Jansson). I samband med ett möte hos Bukowskis så fick Eva-Maria van Der Kwast klart för sig att det kunde vara mycket högre belopp än de ca 15 miljoner som Anders kände igen, det kunde vara värden över 60 miljoner. Tyvärr så spelade ej Eva-Maria van Der Kwast in samtalet, men hon har undertecknat ett intyg där hon redogör för mötet (se nedan).
intyg ang. mötet mellan Eva-Maria van Der Kwast och Bukowski
Omständigheterna kring denna fräcka “kupp” är också lite speciella då den drabbade (min dotter) endast var 6 år när hennes mor dog och att hon av detta skäl har svårare att bevaka sin rättigheter avseende arvet efter sin mormor. Jag fick tips av en antikhandlare att kontakta skattemyndigheten – vilket jag gjorde och de har på många sätt varit hjälpsamma.
I samtal med skattemyndigheten så redogjorde de för mig att man upptäckt “gemensamma nämnare” hos de bulvaner som lämnat in de Ryska antikviteterna till försäljning på bla ett av Sveriges mest kända auktionsföretag (Bukowski). Samordnaren inom skatteverket kunde givetvis för mig inte lämna närmare information då detta strider mot deras sekretess, men självfallet så skulle denna information varit till gagn för polisutredningen om polisen begärt denna.
Riksåklagaren
Trots att jag delgav denna information samt kompletteringar till Riksåklagaren, Kammaråklagare Nicklas Lagrell om detta material som Skattemyndigheten inhämtat så gjordes det från polis och åklagarhåll aldrig någon avstämning. I av mig inspelade samtal framgår det att ingen avstämning skedde. Detta fall är dock inte unikt, det är snarare en regel att myndigheter i vårt land aldrig samarbetar för brottsbekämpning. Även när det gäller anmälda ärenden till polisen avseende t.ex grov ekonomisk brottslighet så är det mycket ovanligt att samarbete sker med ekobrottsmyndigheten – även om även de utreder samma ärende. En annan detalj som är ganska fantastisk är att åklagaren i ett inspelat samtal säger att “det är ju svårt att veta – Anna-Stina kan ju ha givit bort föremål”. Att mörka med gåvor och använda sig av bulvaner var inte aktuellt vid tidpunkten då gåvo och arvskattelagen förändrades 17/12 2004 på ett sätt som innebar att arvs och gåvoskatten upphörde att tas ut. När jag får höra detta så är det helt uppenbart att Riksåklagaren inte har läst handlingarna, för där framgår klart att han som i förundersökningen var misstänkt för förskingringen i samtal med boutredningsmannen försäkrat att han ej hade någon kännedom om några Ryska antikviteter. Bulvanerna har dessutom uppgivit de mest fantastiska historier om hur föremålen kommit i deras besittning. Dessa bulvaner kan också knytas till mannen som i förundersökningen var misstänkt för förskingringen/stölden. Se bildfiler avseende ingen kännedom om rysk samling eller ryska tallrikar.
Föremålens rätta Proveniens – Ryska Tsarfamiljen
Om Anna-Stina givit bort föremålen – varför har då inlämnarna (bulvanerna) ej uppgivit detta? Det är ju inte olagligt att ta emot gåvor, så varför ljuga om föremålens proveniens? Föremålens rätta proveniens är Tsar Alexander II, arv till sonen Storfurst Sergei (Maria Pavlovnas farbror) och sedan vidare arv till Storfurstinnan Maria Pavlovna. Maria Pavlovna var barnbarn till Tsar Alexander II och gifte sig med Prins Wilhelm 1908, men 1913 lämnade hon sin man och sonen Lennart. Hon åkte ner till Berlin där hon träffade sin far och 1914 var skilsmässan ett faktum.
Se även bildfil avseende föremålens proveniens – det över 100 år gamla dokumentet från St:Petersburg den 28 mars 1908.
En som berättat delar av historien för mig är min dotters mor, Hermine Gentele och om Ni går in på följande sida: Herrman Gentele så finns det också andra delar i Hermines adoptivföräldrars (Anna-Stina & Herman) liv som vi önskar mer info om. De som vi då önskar få kontakt med är barnflickor, hembiträden, men även kollegor till Herman Gentele.
Magnus Silfverstolpe – farbror till antikdeckaren Pontus Silfverstolpe
Även Hermines dotters Gudfar Magnus Silfverstolpe har redogjort för vissa intressanta detaljer i ärendet vilket vi är tacksamma för och vi hoppas att han kan bistå oss med ytterligare hjälp. Se bildserien av Magnus Silfverstolpe från mitten av 1990 talet, en av många gånger han besökte vårt hem med Anna-Stina. (Magnus Silfverstolpe-bild1 , Magnus Silfverstolpe-bild2 , Magnus Silfverstolpe-bild3 ).
Magnus Silfverstolpes brorson – Pontus Silfverstolpe (antikdeckaren) och Tom Österman (tidigare Chef för hemvärderingen på Bukowski) slutade på Bukowskis vid samma tid som förundersökningen startade och började hos Åmell´s.
Historien som berör stölden inbegriper allt från girighet, stöld, högfärd/fåfänga, men skall man se i ett historiskt perspektiv, dvs min dotters mammas livsöde då har vi även illegala aborter, narkomani, sexuella övergrepp, ett mord i perferin.
Anna-Stina Gentele hette som flicka Högström och var under åren 1955 – 1964 privatsekreterare till Prins Bertil.
Herman Gentele tjänstgjorde som biträdande överläkare på Karolinska fram till 1964. Herman hade också en privatmottagning på Götgatan 9 som hette Hud & Kön.
Gustaf Silfverstolpe (utbildad på polishögskolan)
Magnus har en brorson som heter Gustaf, tillika bror till Pontus Silfverstolpe – Antikdeckaren. Anna-Stina nämnde några gånger hans namn, bla att det var vänner till honom som hyrde lägenheten på Eriksbergsgatan 34, efter att Anna-Stina fått en plats på Borgarhemmet. Andrahandsuthyrningen av lägenheten hjälpte Magnus till med och inventarierna magasinerades i en lägenhet i närheten av polishuset vilket Anna-Stina tyckte kändes tryggt. Den lägenhetens adress var Parkgatan 10. Lägenheten var enligt uppgifter som kommit mig tillhanda belamrad med antikviteter. Även foto från lägenheten visar en miljö som knappast någon nyttjat för boende. Lägenheten på Parkgatan 10 såldes sedan av Gerd B. till Plura Jonsson och Plura ville gärna ha foton på lägenheten innan han renoverade den då den var i så dåligt skick, inte så konstigt med tanke på att lägenheten nyttjades som lager. Kvinnan (Gunvor H.) som ägde bostadsrättslägenheten köpte på antikmässan av Thunér antikhandel (Richard Thunér är vän med Tom Österman ) som i sin tur känner Pontus) en lampkrona (proviniens Maria Pavlovna) som funnits i Anna-Stinas hem till ett belopp av över 500.000,-. Märkligt att en kvinna som är över 80 år och har en lägenhet som mer är att likna ett lager köper en sådan dyr pjäs, se bild nedan.
Proveniens - Maria Pavlovna
Skälet till detta var att undkomma reavinstskatten då man på så sätt fick ett högt ingångsvärde. När sedan Gunvor strax efter avled så ärvde hennes syster lampkronan och den försåldes på Bukowskis för strax över 500.000,-. Smidigt och elegant så trixades reavinstskatten bort.
Åter till Gustaf – Anna-Stina nämnde att hon blivit uppringd av grannar till den lägenhet som Anna-Stina lät hyra ut i andra hand. Anna-Stina sa att det varit grannar som klagat över störd nattsömn pga någon sen fest. Anna-Stina nämnde då också att Gustaf, Prins Philip och kompisar till Prins Philip varit med. Anna-Stina var så imponerad av kungahuset och njöt nog lite av att berätta detta för mig, hon tyckte också att det var lite onödigt att ringa och störa henne om en sådan sak sent på dygnet. Gustaf och Philip har bägge varit kadetter och jämngamla så det förefaller ej otroligt. Gustaf har gått på polishögskolan och har en far som är jurist. Visst är det en fantastisk historia, en historia som verkligen fått mig att inse att vi människor har olika drivkrafter här i livet.
Vi har nu delgivit Er lite av en historia rörande förskingring av Ryska antikviteter, men ännu bara presenterat små delar av allt bakgrundsmaterial, men allt efter kommer innehållet uppdateras.
När Jennys mormor Anna-Stina Gentele avled vår-vintern 2005 så presenterades det ett testamente där det framgick att det skulle finnas en förteckning (se testamente, bild 1 , bild 2 , bild 3 , bild 4 ). När vi då efterfrågade denna förteckning så fick vi av vår dotters gudfar höra “de var tänkt att det skulle upprättas en förteckning, men den blev aldrig av”. Detta är mycket märkligt eftersom Jennys mor Hermine, men även av Anna-Stina själv fick höra att det upprättats en förteckning. Detta stämmer även med den lapp som jag hittade inrullad i ett av de föremål som fanns kvar vid bouppteckningen efter Anna-Stina, se bild nedan.
Den missade lappen
Magnus skrev också i ett brev daterat 2/8 2005 att han “inte rätt skulle förvalta hennes förtroende Anna-Stina givit honom genom att efter hennes död redogöra för saker som hon ville hålla för sig själv”, läs brev nedan.
Fler föremål
Ett av de föremål som jag minns och som jag har en bakgrundshistoria till är Lystrarna (en form av lampetter för levande ljus med blått glas). Just dessa lampetter visade Hermine och Anna-Stina mig då de hade en väldigt ful tennlagning gjord. Anna-Stina berättade också att hennes bror – Olle Högström hjälpte henne med att låta tillverka ett nytt blått glas då han var vd för ett glasbruk, då det var trasigt på den ena “lampetten”. Dessa Lystrarna försåldes på Bukowskis vårauktion 2005 till ett belopp av ca 300.000,-. Till dig som ropade in dessa lystrar – hör av dig, jag har mycket intressant information avseende dessa – vänligen kontakt mig då på mail (anders@fors.org). Se bild nedan på lystrarna
Lystrar med koboltblått glas
Kungahuset
Med hjälp av en fil doktor i historia så fick jag kännedom om att det finns ett arkiv som heter Prins Wilhelms arkiv. Jag fick tillgång att läsa allt material jag begärde, dock ej det mest intressanta: “verifikationer 1952 – 1964. Av helt obegripliga skäl så har jag trots flera skrivelser till såväl Konungen samt Riksmarskalk Ingemar Eliasson fått nej, se ett av breven sänt den 28/11 -06 (omgjort till jpg-bild)
Verifikationerna i Prins Wilhelms arkiv 1952 - 1964
Min dotters mammas livsöde står över allt vad som man kan föreställa sig ett barn skall behöva utstå. Hon är dessutom inte obekant för kungahuset då hon Lucia 1962 blev hämtad av en kunglig bil med chafför tillsammans med barnflicka och Anna-Stina för att lussa hos Kungafamiljen.
Anna-Stina hade en nära relation med Prins Bertil redan 1939 och var ofta hos Bertil i villa Solbacken under 1939 – fram till 1942. Anna-Stina hade egen nyckel till Villa Solbacken som Bertil hyrde. Hermine von Essen köpte villan 1939 och hennes man Rutger von Essen (kammarherre) och diplomat stationerad under krigsåren i Berlin, Paris och Helsingfors fram till 1947. När de återvände till Sverige så bosatte de sig på Skokloster.
Tankar kring skojarna
Den grupp människor som är i stånd att göra en fräck kupp likt den min dotter drabbats av är lyckligtvis liten. Vi har ett annat dagsaktuellt fall där adelsmannen Johan af Donner (drabbad av guldsot) duperade många personer inom Rödakorset och i hans närmsta omgivning. Vilka bevekelsegrunder driver dessa människor att göra dessa samvetslösa brott? Den personlighetstyp som närmast passar in med denna typ av brott är psykopater/sociopater. De besitter ytterst manupulativa personlighetsdrag som är nödvändiga för att kunna utföra dessa brott, som för gemene man känns så obegripligt låga. Vi måste alla, och då även anhöriga och närstående hjälpas åt att stoppa dessa människor då de ställer till så mycket skada i vårt samhälle!
Nu har Chefs JO Mats Melin en än gång kritiserat Åklagare och Polis. Denna gång tar han upp hur illa bedrägeriärenden sköts, läs artikel. Ja det är bra med ett konstaterande, frågan är bara vad som skall göras för åtgärder och sedan – hur skall man ge upprättelse till alla dem som drabbats! Läs även bilden nedan, som förklarar varför Stockholms bedrägerirotel ej fungerar.
bidragsbrott - ett problem för polisen
Jag tog i veckan och sände ett mail till Justitiedepartementet, men även till den åklagare som handlade ärendet om stölden av Anna-Stinas ryska föremål efter Maria Pavlovna. För säkerhets skull så mailade jag även en kopia till en dagstidning och till JO. Jag kommer nästa vecka att återge hela mailet, men i stora drag så tog jag upp det som jag under en längre tid känt till – rättsväsendet haltar betänkligt. Nu när även JO Mats Melin påtalar brister som visar att det står ändå värre till än vad jag i min vildast fantasi kunde föreställa mig – då är det väl rimligt att alla drabbade får en skyndsam upprättelse? Om inte stadsmakten skyndsamt åtgärdar dessa brister då kommer brottsligheten i form av bedrägerier eskalera.
Besök av sajten www.rättsröta.se från de inblandade
Den 24/2 kl. 17.02 fick sajten besök från en av inlämnarna (bulvanerna), har även talat med den mannen samt spelat in samtalet, vilket var lätt underhållande. Han stammade lite, men lät annars ganska trevlig. Kan tänka mig att han ställde upp för att göra en “väntjänst” där “skojaren” hävdat att han behöver hjälp med inlämning för att slippa skatter då vederbörandes släkt arbetar inom auktionsbranschen. Tillbaka till bulvanen – som föresten har samma förnamn som jag – Anders. Han har en liknande bakgrund som min dotter, nämnligen att mista en förälder som litet barn, faktiskt nästan exakt samma ålder.
Ja du Anders – du borde ta kontakt med den som lurat in dig i denna soppa och kräva att vederbörande gör rätt för sig. Tror knappast du hade en aning om på vilken nivå denna “väntjänst” skulle befinna sig på. Kul när man får en bild med karta på surfarna av sidan, se karta
Söndagen den 21/2 strax före 8.00 på morgonen så hade jag riktigt “fint” besök. Sitta och surfa så tidigt på morgonen – sömnproblem? I så fall så är det ett hälsotecken, se karta.
Till de skojarna som läser detta – säger jag bara – det kommer mera! Jag tror också att det inte är några problem med att få allmänheten att reagera om de bara får info om hur illa ställt det är.
Min målsättning är att skapa en debatt om bla bristen på samarbete mellan statliga myndigheter vid brottbekämpning. I ett längre perspektiv är tanken att sammanställa allt material och därefter påbörja arbetet med att skriva en bok om ett liv som bar på så mycket smärta.
På återhörande Anders Fors anders@fors.org 08-882936
