klicka för närbild

Våren 2010 besökte jag Ulf Littorin i Uddevalla, en av de som mottagit betalning för guldtallrikarna. Auktionspriserna på Bukowski våren 2005  var för dessa tallrikar mellan ca 500.000,- upp till ca 750.000,- stycket. Ulf var trevlig vid besöket och berättade att tallrikarna kom från hans släkt och att dessa köpts i Baltikum. Han sa också att han troligen hade några foton med dessa tallrikar.

Efter en stund så kom Ulf ut med några foton som jag bad att få fotografera av. Han bertättade för mig att bilderna var tagna från hans mor Wandas 50 års dag i hans föräldrahemHan var först lite tveksam, men gick med på detta till sist. Den vänstra bilden ovan är en av dessa bilder som jag fotade av med min Iphone vid detta besök. Klicka på den vänstra bilden och få den förstorad. Notera ”photoshopskuggan”, från ljuset faller en skugga som inte är realistisk  Den högra bilden är en tallrik som jag riggat upp i ungefär samma storlek och sen har jag jämfört skuggor som faller från stearinljusen, men även avsaknaden av skugga från ”guldtallriken” och väggen.

Om ni jämför med högra bilden så ser ni skillnad. Ulfs syster Kate Littorin som var inlämnare (kommitent) av de 6 guldtallrikarna förnekar all kännedom om Magnus Silfverstolpe. Jag har dock 3 oberoende personer som i inspelade samtal bekräftat att de gått på samma konfirmationsläger,  Rästenäs (i närheten av Lysekil), där även Magnus gick. När jag ringde upp (telefonsamtal inspelat) Kate Littorin förnekar hon gått på Restenäs och någon kännedom om Magnus. Även Ulf var helt ovetande om Magnus och även Restenäs. Jag har flera inspelade telefonsamtal från personer som hävdar det motsatta, visst är det märkligt, jag får inte riktigt ihop det hela! Visst minnet kan spela en spratt, men något stämmer inte. I samtalet med Kate så framhärdar hon så bestämt att hon ej gått på Restenäs och ej heller känner till någon Magnus så fråga om osäkerhet att minnas verkar inte föreligga hos henne. Vad som får henne att ändå framhärda detta är konstigt. Det som ställt upp som bulvaner och lämnat in dessa föremål har knappast haft någon kännedom om historien och därför borde dessa ställa upp för vad som är rätt och riktigt. Om man ändå inte gör detta så vet jag inte om det kan bero på rädlsa för skandal eller om de utsatts för hot. Det är också märkliga omständigheter kring inlämnande av tallrikarna. Ulf visade upp ett dokument som visade att  hans syster Kate Littorin var antecknad som kommittent (inlämnare),  men i förundersökningen så står Stefan Gustavssons namn endast omnämnt, mycket märkligt och förbryllande. Kates man heter Stefan Gustafsson (obs med f). Vad fick Kriminal inspektör Hans-Olov Skogqvist att skriva fel namn? Fick han fel information från Bukowski, eller är det något annat som ligger bakom? Stefan Gustavsson är ju som att hitta en nål i en höstack, till skillnad mot Kate Littorin. Att jag fick fram Kates namn som inlämnare var en slump, då en hygglig antikhandlare tipsade mig om att ta kontakt med skattemyndigheterna, men även samtal till personer som vittnade om att Kate gått på Restenäs tillsammans med min dotters Gudfar. Skattemyndigheten har varit mycket tillmötesgående och hjälpt mig med nödvändig info – ett stort tack!

Betalning för dessa 6 tallrikar skedde till 13 olika personer, något som i och för sig inte är så märkligt i detta land då de flesta söker komma ner i skatter.  Det som däremot var mer märkligt är den låga provisionen som Bukowski tog ut, ca 3 % mot ordinarie 12% – varför??

Har fler detaljer kring inlämningen av guldtallrikarna, men jag återkommer med dessa framöver, fram tills dess – läs lite om bildmanipulering , bildbehandling, se även finnfemfel samt detaljstudie. Jag upplever de flesta som jag varit i kontakt med som ganska hyggliga människor, så därför förstår jag inte riktigt varför saker och ting inte stämmer och varför en del inblandade väljer att tiga.

Min mor var av den uppfattningen att min dotter vid sin 25 års dag skulle få en redovisning av allt och att då allt skulle klaras ut. Min dotters mormor Anna-Stina hade ju skrivit i sitt testamente att hennes barnbarn skulle få full förfogande rätt över arvet först vid 25 år ålder.  Jag ser med spänning fram mot den 6/2 – 11. På återhörande, Anders